F10–19.2 Rusmedelsberoende

Rusmedelsberoende innebär att det har uppstått ett så stort behov av rusmedlet att användningen eller anskaffningen intar en central plats i livet. Man kan behöva en större dos av rusmedlet än tidigare för att uppnå en viss effekt, och abstinenssymptom kan uppkomma om man tillfälligt avslutar rusmedelsanvändningen. Rusmedelsanvändningen fortgår trots att den redan har haft en tydligt negativ effekt på hälsan eller det övriga livet.

Behandling

Beroendesyndrom är en allvarligare situation än skadligt bruk och kräver oftast utomstående hjälp (nivåerna 3–4). Beroendesyndromet är ofta förknippat med en parallell psykiatrisk sjukdom, som den behandlande vårdinstansen försöker beakta. För vård av rusmedelsberoende finns evidensbaserade läkemedelsbehandlingar och psykosociala behandlingar. Det finns god tillgång till behandlingar av dessa slag inom sjukvårdsområdena. Det primära vårdstället vid rusmedelsberoende är en rusmedelsenhet inom primärvården eller socialväsendet. Om det även förekommer en parallell psykiatrisk sjukdom konsulterar dessa behandlande vårdinstanser den lokala specialsjukvården inom psykiatri. Om den grundläggande sjukdomen är en allvarlig psykiatrisk sjukdom är den huvudsakliga behandlande vårdinstansen specialsjukvården, som konsulterar enheterna för missbrukarvård.

 Information på nätet




 

​​​​​​