F42 Tvångssyndrom

Lindriga eller slumpmässigt återkommande tvångsyndrom är mycket allmänna. De centrala symptomen består av antingen tvångstankar eller tvångshandlingar, som ofta är orimliga i förhållande till situationen.

Tvångstankar är upprepade, obehagliga eller ångestframkallande tankar eller föreställningar, och som till sin natur innefattar mer än att sköta vardagsrutiner på ett överdrivet omsorgsfullt sätt. En person som lider av tvångstankar försöker förtränga dessa tankar på olika sätt, ignorera dem eller neutralisera dem med andra tankar, men upplever att det inte lyckas. Vanliga tvångstankar är bl.a. rädsla för infektioner när man skakar hand eller rör vid ett föremål, en ihärdig rädsla för att bli sjuk, ett behov av att ordna föremål i enligt ett visst system eller sexuella eller aggressiva tvångstankar.

Tvångstankar orsakar stark ångest, som man försöker lindra med hjälp av tvångshandlingar. Tvångshandlingar är upprepade, fysiska eller mentala beteenden.  Vanliga tvångshandlingar är att tvätta händerna, att ordna saker, att samla, att kontrollera låset och att upprepa räkneramsor eller ord. Ibland försöker man förhindra att något skrämmande ska hända med hjälp av tvångshandlingar.

De flesta människor blir ibland oroade över om strykjärnet blivit på, och någon har kanske även återvänt hem för att kontrollera situationen. Det här tyder inte ännu på ett större problem eller lidande.  Om man däremot varje dag kommer två timmar försent till jobbet på grund av att man om och om igen måste kontrollera hemmets elapparater, är det fråga om en störning som behöver vård. Man bör uppsöka vård om symptomen börjar störa livet för mycket.

Behandling 

Både psykoterapeutiska tekniker och läkemedelsbehandling har visat sig fungera i behandling av tvångssyndrom. Av de terapeutiska teknikerna finns det bäst evidens för de kognitiv-behavioristiska metoderna. Vid läkemedelsbehandling har antidepressiva läkemedel som påverkar hjärnans signalsubstans serotonin, så kallade SSRI- mediciner, visat sig vara de som fungerar bäst.

I kognitiv beteendeterapi har det visat sig att underordnande och förhindrande av ritualen är mycket effektiva metoder för behandling av tvångssymptom. I samarbete med en terapeut börjar man att se på hur symptomen tar sig i uttryck och gradvis närma sig de situationer som orsakar ångest och tankar samt att stå ut med ångest och osäkerhet. Detta sker både genom att ge patienten information om störningen och genom att genomföra själva behandlingen så att patienten hela tiden är medveten om vad som görs och hur det görs, så att patienten själv senare kan använda de metoder som visat sig fungera för honom eller henne.

Man kan söka hjälp på hälsovårdscentralen, där man kan göra ett behandlingsförsök. Personer som lider av den här störningen sänds ofta till specialsjukvården, där man kan genomföra mer komplexa läkemedelsbehandlingar och psykoterapier. Man kan även söka sig till psykoterapi eller annan psykiatrisk behandling inom den privata sektorn.

Det har publicerats en hel del böcker om egenvård av tvångssyndrom (såsom exempelvis den finska boken Edna Foa: Kerrasta poikki). Många har haft stor nytta av denna bok, som kan användas vid sidan av en terapi och därefter som handbok i vardagen 

 Information på nätet



​​

​​