F60.3 Emotionellt instabil personlighetsstörning

Typiskt för störningen är stor instabilitet i känslotillstånden och jag-bilden och avsevärd impulsivitet i beteendet. De mänskliga relationerna är ofta intensiva och instabila och varierar från stark glorifiering till fullständig ringaktning. Karakteristiskt för beteendet är rädsla för att bli avvisad, benägenhet att lätt bli irriterad, svårighet att kontrollera sin vrede, självdestruktiv impulsivitet och upprepade självmordsförsök. Emotionellt instabil personlighet har även kallats borderlinepersonlighet.
 
Exempel på typiska drag:
 
  • Personens uppfattning om sig själv varierar – ibland känner personen sig misslyckad, obetydlig och skamlig och ibland känner han eller hon sig som en förträfflig person som klarar sig bra.
  • Svårigheter att agera långsiktigt – livsplanerna kan förändras snabbt, personen har svårt att förbinda sig till planer eller sådant man har kommit överens om.
  • Det är svårt att reglera känslorna; i synnerhet negativa känslor är svåra att kontrollera, vilket kan leda till okontrollerade raseriutbrott eller bottenlös nedstämdhet.
  • Humöret växlar snabbt antingen av sig självt eller med situationen.
  • Återkommande eller ständig känsla av inre tomhet.
  • Impulsivitet – saker som har gjorts i stundens ingivelse och som personen i efterhand grämer sig över.
  • Självdestruktivt beteende – personen tillfogar avsiktligen sig själv skador eller hotar med att göra det.
  • Svartvitt tänkande – det är svårt att samtidigt se både goda och dåliga sidor hos en person eller en företeelse.
  • Verklighetsuppfattningen fördunklas ibland – vanföreställningar eller orealistiska upplevelser kan förekomma i synnerhet i krissituationer.
 
​I praktiken leder dessa benägenheter till att livet ofta känns kaotiskt och till olika problem i de mänskliga relationerna. I vårdkontakterna förekommer svårigheter med att förbinda sig till långsiktiga planer och stå ut med begränsningar och regler.
 
Den här personlighetsstörningen leder ofta till att man har svårigheter med att anpassa sig eller klara sig, men i en lämplig miljö förekommer färre symptom eller inga symptom alls.
 

Behandling

Behandlingen av personlighetsstörningen består av långsiktigt vårdarbete som syftar till att personen ska klara sig i livet sin läggning till trots. Tendenserna lindras ofta som en följd av arbetet och i takt med att personen åldras. Den egentliga behandlingen sker inom öppenvården, men krissituationer, till exempel svår ångest eller akut risk för självmord, kan behandlas på en dagavdelning eller ett psykiatriskt sjukhus i enlighet med de överenskomna behandlingsriktlinjerna. Behandlingen kan även omfatta läkemedelsbehandling av symptomen.
 
I idealsituationen bygger vården på ett behandlingsavtal som patienten och den behandlande personen har gjort upp tillsammans, i vilket målet för behandlingen, innehållet i behandlingen och den planerade vårdtiden definieras noggrant.
 

 Information på nätet



​​