Läkemedel

Läkemedlen som används för att behandla psykossymtom kallas antipsykotika. De minskar de så kallade positiva symtomen, som är mersymtom i förhållande till en normal psykisk funktion. De är bland annat hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar och agitation.

Antipsykotika har dessvärre ofta ganska liten inverkan på så kallade negativa symtom, som kan vara brist på känslor, fåtalighet, viljelöshet och oförmåga att känna tillfredsställelse. Antipsykotika har också ganska dålig reparerande effekt på kognitiva symtom såsom uppmärksamhetsproblem, långsam tankeverksamhet, försämrat minne och svårighet att gestalta sin sjukdom, dvs. bristande sjukdomskänsla. Antipsykotika har dock visat sig till viss del minska humörsymtom knutna till schizofreni, som depression, ångest och självmordstankar.

Mer detaljerad information om läkemedlen finns under länkarna på denna sida.

Läkemedlens verkningsmekanismer

Läkemedel mot psykiska störningar verkar genom att balansera aktiviteten i hjärnans transmittorsubstanser. Transmittorsubstanserna sköter informationsflödet i hjärnan och finns i många former. Vid psykiatriska störningar verkar det ofta finnas balansstörningar i transmittorsubstansernas funktion.

Psykosläkemedel verkar framför allt via dopaminsystemet, medan antidepressiva läkemedel verkar via serotoninsystemet. Varje system har dessutom flera undertyper och olika receptorer som sköter hela systemet. Läkemedlets effekt beror på vilka undertyper det verkar på. Effekterna kan också vara olika i olika delar av hjärnan. Ett läkemedel kan påverka flera olika system samtidigt.

Mer information om läkemedel finns på Lääkeinfos och Lääketietokeskus hemsida.

​​​​​​​

 Medicineringens faser

Den antipsykotiska medicineringen av en psykos består av två faser, psykosmedicinering av den akuta fasen och långtidsbehandling, s.k. profylax. Läkaren fattar beslut om att påbörja medicineringen i samarbete med patienten. Anhöriga behöver också information om läkemedlet och dess effekter.

I den akuta fasen behöver man ofta en större daglig dos av antipsykotika än vid långtidsbehandling. Patientens känslighet mot biverkningar ska beaktas vid valet av medicinering. Medicineringens effekter visar sig först efter 2–6 veckor.

Effekten på positiva symtom, som ljudvillor eller vanföreställningar, visar sig inom ungefär sex veckor. Läkemedlet har långsammare effekt på negativa och kognitiva symtom och har ofta mindre effekt än på positiva symtom. Om man vill ha snabb effekt kan man använda intramuskulär medicinering, men oftast tas medicinerna i den akuta fasen oralt.

Det finns en risk för återfall i psykos. Psykosmedicinering som förhindrar återfall ska fortsätta i 2–5 år efter uppnådd behandlingsrespons beroende på symtomens svårighetsgrad. Om psykosen återkommer eller man inte får full kontroll över psykossymtomen kan livslång medicinering behövas. Långtidsbehandlingen kan tas i tablettform eller som injektion med 2–4 veckors mellanrum. Injektionsformer som inte behöver tas lika ofta är under utveckling.

Psykosläkemedel

Antipsykotika delas in i två typer: traditionella, dvs. typiska antipsykotika, och nya, dvs. atypiska antipsykotika.

Exempel på antipsykotika

Traditionella antipsykotika:

  • klorpromazin
  • levomepromazin
  • periciazin
  • perfenazin
  • flufenazin
  • tioridazin
  • trifluoperazin
  • triflupromazin
  • promazinpipotiazin
  • flupentixol
  • klopentixol
  • klopentixol
  • zuklopentixol
  • haloperidol
  • droperidol
  • melperon
  • sulpirid.

Nya så kallade atypiska antipsykotika:

  • quetiapin
  • klozapin
  • risperidon
  • olanzapin
  • aripiprazol
  • sertindol
  • ziprasidon
  • amisulprid.

Det finns också olika laboratorieuppföljningar kring användningen av läkemedel. Mer information om läkemedlen får du av läkaren och på Lääkeinfo.​

 Läkemedel mot ångest och depression

Vid behandling av ångest och sömnlöshet använder man ångest- och sömnläkemedel tills psykosmedicineringen börjar minska även dessa symtom. Benzodiazepiner verkar snabbt, vilket gör dem till ett basläkemedel vid plötsliga ångest- och fobisymtom. Till skillnad från psykosläkemedel finns det dock en risk för vanebildning och minskad läkemedelseffekt med dessa. Därför rekommenderas de bara kortsiktigt och med lägsta nödvändiga dos. Beroenderisken är extra stor när det finns drogproblem knutna till psykosen.

Vid behandling av långvarig ångest och sömnlöshet blir det aktuellt med andra behandlingar än medicinering.

Exempel på läkemedel som används mot ångest
  • triazolam
  • midazolam
  • oxazepam
  • lorazepam
  • temazepam
  • alprazolam
  • diazepam
  • klonazepam
  • klordiazepoxin
  • nitrazepam
  • buspiron.

Depression som ibland förekommer vid schizofreni och även andra psykoser ska behandlas enligt de allmänna behandlingsprinciperna för depression. För det mesta behandlas depression med läkemedel som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). De är de mest använda antidepressiva läkemedlen på 2000-talet på grund av att de är lätta att använda, har få biverkningar och är relativt riskfria.

Olika personer har olika nytta av läkemedlen, så det går inte att välja ett lämpligt läkemedel i förväg. Vid humörsvängningar kan man använda ett humörbalanserande läkemedel, varav de vanligaste är litium och valproat.

Exempel på antidepressiva läkemedel

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel):

  • fluoxsetin
  • fluvoxamin
  • paroxetin
  • sertralin
  • citalopram.

Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-läkemedel):

  • duloxetin
  • milnacipran
  • venlafaxin.

Tricykliska antidepressiva läkemedel:

  • s-amitriptylin
  • doxepin
  • klomipramin
  • nortriptylin
  • trimipramin.

Övriga antidepressiva läkemedel:

  • mianserin
  • moklobemid
  • nefazodon
  • reboxetin.

 Biverkningar

Psykosläkemedlens biverkningar varierar beroende på läkemedel och är också individuella. Framför allt så kallade traditionella antipsykotika kan orsaka stelhet, oro, darrning och någon gång även muskelspasmer.

Nya psykosläkemedel tolereras ofta bättre, men kan leda till viktuppgång och förändringar i kroppens fett- och sockerämnesomsättning. Viktuppgång och förändringar i ämnesomsättningen ska följas upp och vid förändringar ska man ingripa så att man kan förhindra långvariga hälsoproblem såsom hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.

Andra biverkningar från antipsykotika kan vara trötthet, brist på känslor, försämrat minne och beslutsförmåga, klumpighet, dvs. motoriska störningar, tvångsrörelser och muntorrhet. Dessutom kan det förekomma synstörningar, yrsel, blodtrycksfall, oro, utslag, förändringar i blodbilden, förstoppning och problem med sexualfunktionerna. Särskilt utmanande är att en del av de potentiella biverkningarna är av samma typ som symtomen som kan vara knutna till psykosen.

De flesta som använder läkemedel får som tur är inga biverkningar, men man kan dessvärre tills vidare inte förutse individuella reaktioner. Man ska helst berätta för den behandlande personen om eventuella biverkningar direkt. Läkaren tar ställning till hur medicineringen ska ändras.

 Ett lämpligt läkemedel för just mig?

Läkemedel har mycket individuell effekt på psykossymtom. Ibland måste man prova flera olika läkemedel med flera olika doser på en patient innan man hittar det bästa alternativet. Antipsykotikans effekt visar sig efter några veckor eller till och med månader, och därför kan det ta tid innan man hittar en lämplig medicinering. Att sluta ta läkemedlet utan läkares uppsikt mångdubblar risken för sjukhusvård.

Oralt läkemedel eller injektionsläkemedel

​​​​​​​

 Webblänkar och litteratur

Lääketieto

Lääkeinfo

Matti O. Huttunen: Psykoosien lääkehoidon käytäntöä

Guiden Skitsofrenian Käypä Hoito (God medicinsk praxis vid schizofreni)

Isohanni, Matti–Suvisaari, Jaana–Koponen, Hannu–Kieseppä, Tuula–Lönnqvist, Jouko. Skitsofrenia. Hoito ja kuntoutus. I boken: Lönnqvist, Jouko–Henriksson, Markus–Marttunen, Mauri–Partonen, Timo, toim. Psykiatria. Helsingfors. Duodecim 2011.

 Sammanfattning

I den akuta fasen av en psykos är det ofta helt nödvändigt med medicinering, och medicineringen ska påbörjas så snabbt som möjligt så att man kan förhindra att symtomen pågår länge. Medicineringen har ofta god effekt under den akuta fasen av psykosen. Medicineringens effekt är begränsad vid behandling av eventuella långvariga problem med motivation och tankefunktioner, så då behövs även andra rehabiliteringsmetoder. Ibland kan det ta tid att hitta en lämplig medicinering eftersom såväl läkemedlets effekt som eventuella biverkningar varierar från person till person. Även om medicinering har en central roll vid behandlingen av en psykos är den bara en del av den totala rehabiliteringen, som består av olika psykoterapeutiska metoder och hjälp av personliga ombud.