Anhöriga och närstående har en viktig roll i den psykossjukas liv. Deras deltagande i den drabbades liv och behandling redan i sjukdomens början är ofta ett stort stöd för den drabbade. Hjälp för att stödja finns bland annat på nätet, där det finns initial information för anhöriga till en person som drabbats av schizofreni.
Anhöriga ska ha möjlighet att delta i den psykossjukas totalrehabilitering i samarbete med vårdplatsen och leverantören av sociala tjänster. Till psykossjukdomen hör dock ofta att den insjuknade inte alltid vill ha andra människor nära sig efter att ha insjuknat, utan isolerar sig från sina tidigare mänskliga relationer. Närstående kan också ha svårt att förhålla sig till den sjuka på samma sätt som innan han eller hon blev sjuk. Ibland gör en anhörig saker åt den insjuknade som denne gott och väl kan göra själv. Det kan vara lika skadligt för den sjuka som att inte uppmärksamma honom eller henne.
Insjuknandet orsakar ofta samma slags känslor hos den sjuka som hos de anhöriga: besvikelse, skuldkänsla, sorg, oro, ilska och trötthet. Varje familjemedlem anpassar sig på olika sätt. Att drabbas av en psykos är en kris för både den drabbade och de närstående, och tankar och känslor kring insjuknandet kan undersökas genom de fyra faserna av en kris.