Psykoterapi innebär i praktiken att den unga besöker en utbildad psykoterapeut för samtal. I psykote-rapin hjälper psykoterapeuten den unga att lära känna sig själv och målet är att förbättra den ungas psykiska tillstånd och livskvalitet samt att hjälpa den unga att hjälpa sig själv. Den unga kan behöva psykoterapi till exempel när han eller hon är psykiskt sjuk eller annars har behov av att bearbeta händelser i livet. 

Information om psykoterapi 

Det finns flera olika inriktningar inom psykoterapin, men den främsta läkande faktorn i psykoterapin är en förtrolig växelverkan mellan den unga och terapeuten. En psykoterapiperiod kan till exempel bestå av tio besök eller vara 1–3 år. Psykoterapins inriktning och varaktighet bestäms från fall till fall

Psykoterapi är en form av rehabilitering som rekommenderas först när den akuta fasen av en psykisk sjukdom eller en svår kris är över. I regel är psykoterapin avgiftsbelagt men man kan få understöd av kommunen eller sjukvårdsdistriktet (barn under 16 år) och av FPA (personer över 16 år). Innan den egentliga psykoterapirelationen inleds träffar den unga en eller flera psykoterapeuter. På basis av dessa besök fattar den unga och psykoterapeuten tillsammans beslut om att inleda psykoterapin.

De flesta psykoterapeuter har en privatmottagning som kan finnas i ett helt vanligt bostadshus eller en affärslokal. Det finns även psykoterapicentra och en del läkarstationer har också en psykoterapeutmot-tagning.

Psykoterapeuterna har ”hemtrevliga” och lugna mottagningar som inte alls liknar miljön på ett sjukhus. Under en terapisession sitter den unga och psykoterapeuten oftast mittemot varandra i fåtöljer eller en soffa. Ett besök varar vanligtvis 45–60 minuter. I regel träffas psykoterapeuten och den unga på tumanhand men i vissa fall kan psykoterapeuten även träffa föräldrarna eller andra närstående. Vid behov ordnas för den ungas föräldrar eller vårdnadshavare egna stödbesök hos en annan psykoterapeut.

Psykoterapibesöken kräver ofta flexibilitet av den unga vad gäller skolan och hobbyer. Man kommer naturligtvis överens om besökstiderna tillsammans med terapeuten och försöker hitta sådana tider som passar bäst. Utöver själva sessionen tillkommer också resorna till och från terapin. Sammantaget kan man alltså säga att psykoterapi kräver verklig motivation av den unga och vilja att satsa på sig själv och det egna välbefinnandet. Därför är det viktigt att man före psykoterapiprocessens inledande går igenom detta noga med den unga så att han eller hon förstår att psykoterapin kräver ett stort engagemang av honom eller henne. Vad gäller besöksfrekvensen är psykoterapi mycket intensivare än till exempel besök på ungdomspolikliniken eller någon annan hjälpande/stödjande enhet.

Outi Mantere, docent i psykiatri: Att hjälpa den unga till att söka sig till psykoterapi (enbart på finska)

Exempel på vägen till psykoterapi

16-åriga Minttu led av depressionssymtom som påverkade studierna och hennes allmänna ork. Till slut besökte Minttu skolpsykologen och det visade sig att Minttu lider av en medelsvår depression som inte märkbart förbättrades under de fem sessionerna hos psykologen. Psykologen hänvisade Minttu till hälsocentralsläkaren som remitterade henne till ungdomspsykiatrisk bedömning.

Efter en undersökningsperiod på ungdomspsykiatriska polikliniken påbörjade Minttu sedan på basis av dessa en sex månader lång vårdperiod på ungdomspsykiatriska polikliniken. Under denna tid blev Minttus depression avsevärt lindrigare. Under vårdperioden kom det dock fram en hel del faktorer som gjorde att kontaktpersonen rekommenderade att Minttu skulle inleda psykoterapi för att man ska kunna trygga hennes välbefinnande även i fortsättningen och förebygga återfall. Minttus kontaktperson re-kommenderade en privat psykoterapeut som Minttu träffade tre gånger. Efter dessa besök fattade Minttu och psykoterapeuten beslut om att inleda psykoterapi. Innan psykoterapin inleddes träffade Minttu ännu poliklinikens ungdomspsykiater som skrev ett utlåtande för FPA där han rekommenderade psykoterapi för Minttu och motiverade orsakerna till att psykoterapi behövs. Minttu besökte även FPA med sina föräldrar för att fylla i alla nödvändiga blanketter.

Ungefär en månad senare fick Minttu ett bifallande utlåtande från FPA, vilket betyder att FPA betalar en stor del av kostnaderna. Efter det kan Minttu inleda sin terapi. Om bedömningen visar att Minttu bör fortsätta i terapin efter den första terapiperioden eller efter ett år, träffar hon på nytt poliklinikens ungdomspsykiater som vid behov skriver ett utlåtande till FPA så att Minttu kan fortsätta i terapin. Under hela psykoterapirelationen ligger det egentliga vårdansvaret hos ungdomspsykiatriska polikliniken, där Minttu träffar sin kontaktperson ett par gånger om året för att man ska kunna följa upp hennes tillstånd och psykoterapins framskridande.

(Också hälsovårdscentralens eller en privat läkare kan hänvisa patienter till psykoterapi och ha hand om återbesöken under psykoterapins gång. Man kan även gå i psykoterapi helt privat och på egen bekostnad utan att ansöka om FPA:s beslut/understöd).

Mer information på internet 

​​​