Bedömning och behandling av psykiska störningar i ungdomen

I epidemiologiska undersökningar har man kunnat konstatera att andelen ungdomar som lider av åtminstone någon psykisk störning i allmänhet har legat kring 15–25 procent. Å andra sidan har man uppskattat att 5–10 procent av de ungdomar som lider av psykiska störningar borde vårdas inom den ungdomspsykiatriska specialsjukvården.

Mentalvårdsarbetet bland ungdomar är ett brett fält, och målet är i regel att stödja och handleda aktörer i ungdomarnas närmiljö till att hjälpa ungdomarna och deras familjer i ett så tidigt skede som möjligt redan på primärnivån.

Då man bedömer en ung persons psykiska utveckling är det viktigt att beakta följande: 1) den ungas kronobiologiska ålder, 2) skede i puberteten och 3) var den unga befinner sig i den psykologiska utvecklingen och utvecklingsuppgifterna. En av utvecklingsuppgifterna är att bygga upp ett harmoniskt och självständigt förhållningssätt till föräldrarna, jämnåriga, den egna kroppen, framtiden och utvecklingen av den egna identiteten.

Risto Heikkinen, specialläkare i ungdomspsykiatri: Hur framkommer störningar i utvecklingen (enbart på finska)

Risto Heikkinen, specialläkare i ungdomspsykiatri: När behövs psykiatrisk hjälp?(enbart på finska)

Bedömning av en ung persons psykiska utveckling och ”varningstecken”

När man bedömer en ung persons psykiska utveckling är det viktigt att i första hand beakta huruvida utvecklingen är på åldersenlig nivå eller inte. Symtomen versus uppväxt och utveckling utgör då viktiga jämförelseobjekt. Bland ungdomar är det typiskt att det förekommer både somatiska och psykiska symtom, vilket beror på att de psykiska skyddsmekanismerna tillfälligt är försvagade. När man bedömer en ung persons psykiska utveckling bör man beakta följande aspekter:

  1. Är suget efter barndomens tillfredsställelser så starkt att den unga har slutat eller står i begrepp att sluta växa upp? Är den unga till exempel fäst vid föräldrarna på ett sätt som inte motsvarar åldersnivån? Är han eller hon beroende av föräldrarnas godkännande och oförmögen att stå ut med en separation från föräldrarna?
  2. Är den ungas beteende så orubbligt att han eller hon inte ens för ett ögonblick kan släppa de krav som han eller hon ställer på sig själv? Skyddar den unga personen sig från de krav som uppväxten ställer genom att till exempel tvångsmässigt prestera, studera eller utöva fritidsintressen?
  3. Hjälper den ungas sociala relationer honom eller henne att bli vuxen? I utvecklingshänseende är det viktigt att den unga klarar av att umgås med sina jämnåriga. Olika grupperingar bland ungdomarna skiljer sig dock från varandra: en del grupper gagnar uppväxten, medan en del upprätthåller sådant som hör till barndomen eller är skadliga för utvecklingen.
  4. Har vännerna större betydelse än föräldrarna i den ungas upplevelsevärld? I ungdomen ska föräld-rarnas betydelse minska, medan de jämnårigas betydelse ska öka. Den unga ingår till en början i en större grupp. Sedan krymper gruppen till att omfatta de unga som har samma fritidsintresse eller tankevärld. I den sena ungdomen minskar gruppens betydelse.
  5. Kan den unga uttrycka och uppleva genuina känslor? I den tidiga ungdomen är förmågan att han-tera känslor bristfällig och känslorna tar sig utlopp i verksamhet. Allt eftersom utvecklingen framskrider minskar överföringen av känslor till handlingar. I den sena ungdomen har hanteringen av känslor blivit mångsidigare, och den unga har tagit kontroll över dem.
  6. Vilken inställning har den unga till framtiden? Om den unga inte avstår från att växa till sig har han eller hon en uppfattning om sin framtid. I början innehåller planerna fortfarande många orealistiska drömmar. Hur realistiska planerna är ger en bild av den ungas förmåga att bedöma sina egna kunskaper och färdigheter.
  7. Kan den unga urskilja vad som är verkligt? Förmågan att gestalta verkligheten stärks i ungdomen. Att verklighetsuppfattningen sviker berättar alltid om en svår störning.
  8. Utgör den ungas fantasier ett hinder för den ungas handlande? Till exempel självbelåtna uppfattningar kan lamslå den ungas handlingsförmåga.

Risto Heikkinen, specialläkare i ungdomspsykiatri: När handlar ett besvärligt uppförande inte enbart om åldersrelaterad utveckling och när bör man söka hjälp (enbart på finska)