Information om barnets rädslor och ångest

Rädsla och ångest har sin plats

Rädsla och ångest, samt symtomen i anknytning till dem, är en del av livet. Alla upplever dem då och då. Rädsla och ångest har utvecklats för att skydda och hjälpa till att förbereda sig för framtiden.

I osäkra och skrämmande situationer är de relevanta känslor. Då gäller det att främst försöka avlägsna de faktorer som orsakar osäkerheten eller belastningen.

Ålderstypiska rädslor

Till barndomen hör perioder då det förekommer ålderstypisk rädsla och ångest.

Vanliga är

• separationsångest hos små barn
• rädsla för naturfenomen och djur i lekåldern
• rädsla för att bli skadad och för döden samt för fantasivarelser och mörkret när skolåldern närmar sig
• rädsla i samband med sociala relationer i tonåren

Överdriven rädsla och ångest

Alltid är ångesten dock inte ändamålsenlig och nyttig. Att oroa och spänna sig för mycket kan begränsa livet. Det lönar sig att ingripa i överdriven ångest i tid, så att den inte orimligt tar över barnets och familjens liv.

Ångestsyndrom

Olika typer av ångestsyndrom är till exempel rädsla för sociala situationer, specifika rädslor eller fobier och allmän ångest.

Även många andra psykiska störningar kan vara förknippade med rädsla och ångest. Sådana är till exempel tvångssyndrom samt följdtillstånd efter svåra traumatiska händelser.  

Hur känner jag igen ångest hos ett barn?

Ångest hos ett barn kan till exempel visa sig på följande sätt:

• Barnets psyke är fyllt med olika rädslor och bekymmer.
• Barnet är ofta rädd eller ångestfylld. Detta kan också visa sig som gråtmildhet, rastlöshet eller irritabilitet.
• Barnet försäkrar sig och frågar orimligt mycket.
• Barnet undviker olika situationer. Det kan vara svårt att åka iväg på ärenden och möta andra. 
• Det kan vara svårt att koncentrera sig i skolan eller daghemmet. Att klara av framträdanden eller prov kan vara svårare än normalt för barnet.
• Att vara åtskild från närstående kan vara utmanande. I situationer där man ska åka iväg eller skiljas åt kan det förekomma kraftig ilska eller att man låser sig. Det kan vara svårt att sova i den egna sängen, även om det har lyckats tidigare.
• Barnet kan ha sömnproblem. Särskilt när man ska gå till sängs kan många bekymmer eller rädslor dyka upp.
• Att äta eller kräkas kan vara förknippat med rädsla. Det kan också finnas utmaningar med aptiten och ätandet. När man har ångest vill man sällan äta.
• Barnet kan ha fysiska känningar och smärtor utan någon klar orsak.
• Ett barn kan ha ett självskadebeteende, till exempel självskärning eller rusmedelsbruk.

Vad orsakar ångest hos ett barn?

Många olika faktorer kan ligga till grund för ett barns ångest. Till dessa hör bland annat ärftliga och individuella sårbarhetsfaktorer, såsom att man är känslosam eller har ett tillbakadragande temperament. Faktorer som belastar uppväxtmiljön kan också påverka.

Hur kan jag hjälpa mitt barn?

Du kan hjälpa ditt barn med många vardagliga saker.

• Se till det grundläggande i vardagen, såsom tillräcklig nattsömn, hälsosamma och regelbundna måltider samt lämplig mängd motion.
• Fundera över vad som belastar eller oroar ditt barn. Minska belastningen och se till att barnet har möjlighet till en trygg och avslappnad vardag.
• När man har ångest fäster sig psyket lätt vid hot.  Ångest eller rädsla kan kraftigt begränsa funktionsförmågan. Stöd barnet så att hen i sin vardag kan göra saker som är typiska för hens åldersnivå.
• Organisera utrymme och tid för lek och kreativa aktiviteter. I synnerhet yngre barn bearbetar sina känslor och upplevelser genom lek.
• Intressera dig för ditt barn. Fråga hur hen mår och känner sig.
• Tillbringa avslappnad och trevlig tid tillsammans som en motvikt till oroliga stunder.
• Föregå med gott exempel Visa med egna handlingar hur spänningsfyllda saker kan mötas.
• Ett barns ångest kan väcka ångest, irritation eller känslor av rådlöshet hos en själv. Ta hand om ditt eget välbefinnande och din ork.

Du kan även bekanta dig med egenvårdsprogrammet för barn med ångest.

Hur vårdas ett barns ångest? 

För barn i lek- och skolåldern är vården individuell. Den kan innefatta till exempel gruppterapier, psykoterapi och andra vårdformer. Vid behov kan läkemedel också användas för att stödja annan vård enligt läkarens bedömning.