Skip to main content

Ångest och rädslor hos barn

Ångestsymtom är vanliga hos barn. Barnet kan exempelvis vara orimligt rädd för vissa saker. När barnet på grund av orostankar, nervositet eller rädslor inte kan delta i normala aktiviteter är det viktigt att ta itu med ångesten.

Rädsla och ångest är vanliga känslor

Rädsla och ångest, samt de symtom de ger upphov till, är en del av livet. Alla upplever dem då och då. Dessa känslor har utvecklats för att skydda och hjälpa individen att vara förberedd på framtiden.

I osäkra och skrämmande situationer är dessa känslor relevanta, och då ska man främst sträva efter att försöka avlägsna de faktorer som orsakar osäkerhet eller påfrestning.

Ålderstypiska rädslor

Till barndomen hör specifika perioder då barnet upplever ålderstypisk rädsla och ångest.

Det är bland annat vanligt med

  • separationsångest hos små barn
  • rädsla för naturfenomen och djur i lekåldern
  • rädsla för att bli skadad och för döden samt för fantasivarelser och mörkret före skolåldern
  • rädsla i samband med sociala relationer i tonåren

Överdriven rädsla och ångest

Alltid är ångesten dock inte ändamålsenlig och till nytta. Att oroa sig och vara för nervös kan begränsa livet. Det lönar sig att ta tag i barnets överdrivna ångest i tid så att den inte börjar ha en för stor negativ inverkan på barnets och familjens liv.

Olika ångestsyndrom

Ångestsyndromen hör till de vanligaste psykiska störningarna hos barn och ungdomar. Olika typer av ångestsyndrom är till exempel social ångest, specifika rädslor eller fobier samt generaliserad ångest (GAD). Cirka 3–9 % av barnen och 10–15 % av ungdomarna lider av ångestsyndrom.

Även många andra psykiska störningar kan vara förknippade med rädsla och ångest, till exempel tvångssyndrom (OCD) samt långvariga reaktioner efter svåra traumatiska händelser (PTSD).

Hur känner jag igen barnets ångest?

Ångest hos ett barn kan till exempel visa sig på följande sätt:

  • Barnet oroar sig konstant över olika saker och sådant hen är rädd för.
  • Barnet är ofta rädd eller ångestfylld. Detta kan också visa sig som gråtmildhet, rastlöshet eller irritabilitet.
  • Barnet söker efter försäkran och ställer orimligt mycket frågor.
  • Barnet undviker olika situationer. Det kan t.ex. vara svårt att åka iväg på ärenden eller träffa andra.
  • Barnet har svårt att koncentrera sig i skolan eller daghemmet. Hen har t.ex. svårt att klara av att uppträda eller presterar sämre än förväntat på prov.
  • Barnet klarar inte av att vara åtskild från närstående. I situationer där man t.ex. ska åka iväg eller skiljas åt kan barnet vara väldigt argt eller vägra samarbeta. Det kan även vara svårt för barnet att sova i sin egen säng, även om hen klarat av det tidigare.
  • Barnet har olika sömnproblem. Orostankar eller rädslor kan även bli starkare vid läggdags.
  • Barnet är rädd för att äta eller för att hen ska kräkas. Ångest kan även innebära en försämrad aptit, vilket kan leda till att barnet har problem med att äta.
  • Barnet har fysiska känningar eller smärtor utan någon klar orsak.
  • Barnet uppvisar självskadebeteende, t.ex. självskärning eller rusmedelsbruk.

Vad orsakar ångest hos barn?

Många olika faktorer kan ligga till grund för ett barns ångest. Till dessa hör bland annat ärftliga och individuella sårbarhetsfaktorer, såsom att barnet till sitt temperament är väldigt känslosamt eller har en tendens att dra sig undan. Även olika riskfaktorer i uppväxtmiljön kan ha en inverkan.

Hur kan jag hjälpa mitt barn?

Du kan hjälpa ditt barn med hjälp av många vardagliga saker.

  • Se till att de grundläggande faktorerna i vardagen fungerar, t.ex. att barnet sover tillräckligt, äter hälsosamt och regelbundet samt motionerar i en lämplig mängd.
  • Fundera över vad det är som belastar eller oroar ditt barn. Minska på påfrestningarna och se till att barnet har möjlighet till en trygg och avslappnad vardag.
  • När man har ångest fäster sig psyket lätt vid hot. Ångest eller rädsla kan kraftigt begränsa funktionsförmågan. Stöd barnet så att hen i sin vardag klarar av att göra saker som är typiska för hens åldersnivå.
  • Organisera utrymme och tid för lek och kreativa aktiviteter. I synnerhet yngre barn bearbetar sina känslor och upplevelser genom lek.
  • Intressera dig för ditt barn. Fråga hur hen mår och känner sig.
  • Tillbringa tid tillsammans och gör något avslappnande och trevligt som en motvikt till de stunder då barnet är oroligt.
  • Föregå med gott exempel. Visa barnet hur man kan hantera och klarav av svåra eller oroväckande situationer.
  • Barnets ångest kan väcka ångest, irritation eller känslor av rådlöshet hos föräldern. Ta hand om ditt välbefinnande och din ork.

Var kan jag söka hjälp?

Ett barn behöver en vuxen persons stöd för att kunna börja må bättre.

Man bör ta i tu med barnets ångest så snabbt som möjligt så att inte symtomen börjar begränsa barnets liv och hens åldersenliga aktiviteter för mycket.

Även om föräldrarna har en viktig roll i att hjälpa barnet, så kan det ofta behövas även utomstående hjälp. Du kan till exempel kontakta

  • Rådgivningsbyrån
  • Skolhälsovården
  • Hälsovårdscentralen
  • Familjerådgivningsbyrån

Långvariga symtom

Långvariga ångeststörningar och fobier som begränsar funktionsförmågan vårdas huvudsakligen inom den specialiserade sjukvården.

  • Via primärvården kan man få en remiss till den specialiserade sjukvården.

Hur vårdas ångest hos barn?

För barn i lek- och skolåldern är vården individuell. Den kan innefatta till exempel gruppterapi, psykoterapi och andra vårdformer. Vid behov kan läkemedel också användas för att stödja den övriga vården enligt läkarens anvisningar.

Hur kan Psykporten.fi hjälpa?

Symtomtest

Det finns symtomtest för att bedöma psykiska problem hos unga och vuxna. Med hjälp av symtomtesten kan du bedöma hur allvarliga symtomen är. Utgående från dina svar får du tips på vad du kan göra för att underlätta situationen.

Egenvårdsprogram

Om du är orolig över din eller ditt barns psykiska hälsa så kan egenvårdsprogrammen hjälpa dig och familjen att må bättre. Egenvårdsprogrammen innehåller information och övningar.

Nätterapi

Personer som är 16 år eller äldre kan få hjälp via nätterapi. Nätterapi går ut på att man gör olika uppgifter på egen hand. En nätterapeut ger respons på uppgifterna och svarar på frågor. Nätterapeuten har specialiserat sig på den typen av symtom som man har. Nätterapi kräver en läkarremiss.

Du kanske också är intresserad av