Depression hos barn
Depression förekommer i alla åldrar, också hos barn. Det kan vara fråga om depression, om barnet i minst två veckor har symtom åtminstone under en del av dagen. Det är viktigt att tidigt upptäcka sjukdomen och påbörja behandling, för utdragen depression försämrar funktionsförmågan och livskvaliteten. Ju längre tid som går, desto svårare blir det att återhämta sig.
Depression förekommer hos cirka 3 procent av barnen under 13 år, 0,5 procent av barnen i skolålder och cirka 2 procent av barnen i lågstadieålder. Hos spädbarn är depression ganska sällsynt. I barndomen påträffas depression lika ofta hos flickor och pojkar. I ungdomsåldern är prevalensen högre bland flickor.
Vilka symtom är karaktäristiska för depression hos barn?
Då det gäller barn kan depressionen ta sig uttryck till exempel på följande sätt:
- Till sinnes är barnet sorgset och nedstämt.
- Barnet är ofta allvarsamt och dystert.
- Det är svårt för barnet att glädjas över eller njuta av saker som hen tidigare gillat, till exempel hobbyer eller samvaro med kompisar.
- I skolan eller på dagis kan barnet ha svårigheter att koncentrera sig och lära sig nya saker.
- I synnerhet yngre barn leker kanske mindre eller också förändras innehållet i lekarna.
- Barnet kan vara irriterat, aggressivt eller rastlöst. Hen kan lätt bli frustrerad.
- Barnet kan ha sömnproblem. Hen kan sova för mycket eller för lite.
- Eventuellt äter barnet för mycket eller för litet.
- Barnet kan ha fysiska förnimmelser och smärtor utan någon klar orsak.
- Barnet kan ha självdestruktiva tankar eller också kan hen bete sig självdestruktivt. Dödsönskningar, självdestruktivt tal, självskadande, oförmåga att se till sin egen säkerhet och hälsa kan också förekomma bland barn med depression.
Det finns inga officiella kriterier för depression hos spädbarn, men det karaktäristiska är att spädbarnet drar sig undan från social interaktion. Detta kan framgå till exempel som brist på ögonkontakt.
Vad orsakar depression hos ett barn?
Många olika faktorer kan ligga till grund för ett barns depression. Dessa innefattar
- genetiska faktorer
- individuella sårbarhetsfaktorer, till exempel mobbning, förlust av en närstående person eller problem i skolan
- belastningsfaktorer i tillväxtmiljön
De predisponerande faktorerna för depression omfattar i synnerhet traumatiska upplevelser, till exempel övergrepp, sexuellt utnyttjande och upprepade förluster. Depression kan dock uppstå, även om barnet inte har några traumatiska upplevelser.
Hur kan jag hjälpa mitt barn?
Du kan med många vardagliga saker hjälpa ditt barn.
- Sörj för det grundläggande i vardagen: tillräcklig nattsömn, hälsosamma och regelbundna måltider samt motion i lämplig omfattning.
- Fundera över vad som belastar ditt barn. Minska belastningsfaktorerna och se till att barnet också får slappna av och vila.
- Ordna utrymme och tid för lekar. I synnerhet yngre barn bearbetar sina känslor och upplevelser genom lek.
- När man är deprimerad fastnar man lätt vid det som är dåligt. Se till att ditt barn har vardagsaktiviteter som ger hen glädje. Det kan vara att träffa sina vänner, lyssna på musik eller vad som helst som ger avslappning och glädje.
- Var intresserad av ditt barn. Fråga hur hen mår och känner sig.
- Gör tillsammans roliga saker som ni njuter av. Det är viktigt att ha avslappnande och trevlig tid tillsammans. Det fungerar som motvikt till de tunga stunderna.
När och var kan jag söka hjälp?
När?
Det lönar sig att ta itu med ett barns depression så snart som möjligt. Ju tidigare ett barn får hjälp, desto snabbare återhämtar hen sig, och depressionen hinner inte bli alltför allvarlig.
Ett barn behöver en vuxen persons stöd för sin depression. Föräldrarna har en viktig roll då det gäller att hjälpa barnet. Ofta behövs också extern hjälp.
Var?
Du kan kontakta exempelvis rådgivningen, skolhälsovården eller hälsocentralen.
Utdragen depression som varar längre än två månader behandlas i regel inom den specialiserade sjukvården. Primärvården kan skriva ut en remiss till den specialiserade sjukvården.
För barn i lek- och skolåldern är behandlingen individuell. Den kan innefatta till exempel psykoterapi och andra behandlingsformer. Barn i prepubertal ålder kan enligt en läkares bedömning också få läkemedelsbehandling.