F84.5 Aspergers syndrom

Aspergers syndrom är en störning inom autismspektrumet som kännetecknas av

• avvikelser i social interaktion
• begränsade intressen och aktiviteter
• schematisk upprepning av aktiviteter

Det uppfattas som mildare än barndomsautism. Det förekommer ingen försening i språkutvecklingen eller den intellektuella utvecklingen.

I nyare diagnostiska system (DSM-5 och ICD-11) har separata diagnoser som tidigare klassificerades som breda utvecklingsstörningar, såsom autism och Aspergers syndrom, sammanförts under diagnosen autismspektrumstörning. Därför behandlas de även här tillsammans.

Kriterier

De centrala symtomen på autismspektrumstörning är:

1. avvikelser i interaktion och kommunikation
2. begränsade, återkommande och oflexibla beteendemönster eller avvikande och begränsade intressen

För diagnosen är det avgörande att ingen betydande försening konstateras i talproduktion, talförståelse eller kognitiv utveckling.

Självständighet, anpassningsbeteende och nyfikenhet på omgivningen motsvarar en normal intellektuell utveckling under personens tre första levnadsår.

Utvecklingen av de motoriska färdigheterna kan dock ligga något efter. Motorisk klumpighet är vanligt.

Störningen innefattar även svårigheter i social interaktion. Dessutom är det vanligt med ovanligt intensiva och detaljerade intressen eller begränsade, repetitiva och schematiska beteendemönster, intressen eller aktiviteter.

Störningens förlopp och prognos

Bakom en autismspektrumstörning kan det ligga många olika orsaker som påverkar hjärnans funktion. Dessa kan vara genetiska och epigenetiska faktorer samt miljöfaktorer.

Svårigheter med social interaktion och kommunikation börjar vanligtvis vid 1–2 års ålder. Symtomen kan dock uppträda redan tidigare. 

En del av störningarna inom autismspektrumet diagnostiseras först senare. Diagnosen kan ställas först i skolåldern eller i vuxen ålder, när kraven på sociala interaktionsfärdigheter ökar eller när det sker betydande förändringar i livet. 

Det är viktigt att ställa diagnosen även i högre ålder, så att vård, habilitering och stödåtgärder kan planeras på ett adekvat sätt. 

Störningen uppskattas förekomma hos cirka 1 % av befolkningen. Det är betydligt vanligare hos pojkar än hos flickor. 

Störningar inom autismspektrumet är förknippade med en ökad risk för flera andra störningar och sjukdomar. Det är viktigt att även dessa identifieras och behandlas.

Habilitering

Enligt dagens kunskapsläge går det inte att förebygga eller bota en störning inom autismspektrumet. Det finns dock olika habiliterings- och stödåtgärder som kan underlätta vardagen.

I allmänhet mår personer med autismspektrumstörningar bättre av en förutsägbar och regelbunden vardag, lämpliga kravnivåer och att undvika förändringar i vardagen.

I habiliteringen är information och vägledning centralt. Vissa har nytta av kognitiv beteendeterapi, andra psykologiska behandlingsformer samt habiliterande verksamhet.

Habiliteringen planeras individuellt. Den kan genomföras i samarbete mellan flera olika yrkesgrupper.

Egenvårdsprogram

Egenvårdsprogrammet för personer inom autismspektrumet riktar sig till ungdomar i högstadieåldern och äldre som befinner sig på autismspektrumet. Även vuxna kan använda egenvårdsprogrammet.

Autism är en bestående egenskap hos en person. Det går inte och det behövs inte att ta bort den. Egenvårdsprogrammet hjälper till att förbättra självkännedomen och erbjuder verktyg för att hantera svåra känslor.