Psykosens faser

I den första fasen är förändringarna i personens funktionsförmåga och mående i allmänhet lindriga. Det är vanligt att man först efteråt inser att det var fråga om förhandssymptom på den psykotiska sjukdomen.

Symtomen i prodromalfasen är mycket individuella. Exempel på symtom:

• ångest och affektiva (känslomässiga) symtom
• koncentrationssvårigheter
• sömnsvårigheter
• nedsatt funktionsförmåga
• att dra sig undan från sociala relationer
• att ha olika sorters konstiga upplevelser, t.ex. hur man upplever sig själv eller omgivningen
• att ens perceptioner (hur man uppfattar omgivningen) är förvridna eller avvikande, t.ex. sinnesförvrängningar

Hos en stor andel leder dessa förhandssymtom inte till en egentlig psykos. Det lönar sig dock att uppsöka vård ifall man bekymrar sig över hur man själv eller en närstående mår.

Den första psykosen innebär att man för första gången insjuknar i psykos. Symtomen på den första psykosepisoden är mycket individuella. De kan vara mycket lindriga eller mycket starka.

Vid första psykos är det viktigaste att snabbt få vård. Ju tidigare personen får vård, desto bättre möjligheter har hen att återhämta sig.

Vården kan vara öppenvård eller sjukhusvård.

Den första psykosen kan orsakas av en begynnande psykossjukdom eller andra faktorer. I detta skede utförs ofta mer ingående undersökningar, och patientens mående följs upp.

Akut psykos innebär ett tillstånd där personens verklighetsuppfattning är störd och symtomen är starka. Exempel på symtom:

• upprymdhet (att vara upp i varv)
• vanföreställningar
• hallucinationer
• tanke- eller talstörningar
• sömnlöshet
• aggressivitet
• växlingar i sinnesstämningen
• självdestruktivitet.

I den akuta fasen är det viktigt att få vård så snabbt som möjligt.

Vården kan vara öppenvård eller sjukhusvård.

Det kan inledningsvis vara svårt för personen att förstå eller acceptera att hen behöver vård. Under vården blir symtomen i allmänhet lindrigare, personens verklighetsuppfattning återställs och hens perspektiv på sin situation förändras.

En psykossjukdom tar sig ofta uttryck i perioder av återfall eller skov, dvs. faser då symtomen återkommer eller blir värre.

Ett återfall betyder inte att personen misslyckats. Det är en del av sjukdomen.

Hur många återfallen blir och hur ofta de kommer varierar mycket. Återfall förekommer framför allt i sjukdomens tidiga faser, då vården först har börjat och återhämtningen fortfarande är på gång.

Återfall kan också uppstå efter en lång stabil fas.

Exempel på faktorer som kan orsaka ett återfall:

• att läkemedelsbehandlingen har minskats eller avslutats för tidigt
• att ha relationsproblem
• att arbetet eller studierna är för påfrestande
• att förlora någon eller något
• att bli eller vara arbetslös
• att insjukna eller lida av sjukdomar
• att lida av sömnlöshet
• att använda rusmedel.

Det är möjligt att återhämta sig efter ett återfall. Man kan även få en bättre förståelse för sjukdomen och märka hur stress påverkar symtomen.

Varningstecken är symtom som framträder några veckor eller dagar före ett återfall.

Exempel på varningstecken: 

• att sova för lite eller för mycket
• att äta för lite eller för mycket
• att känna sig deprimerad (nedstämd) eller mycket lycklig (euforisk)
• att ha ångest
• att ha skrämmande eller främmande tankar
• att vilja dra sig undan från andra eller vara väldigt social och sällskaplig
• att gräla och ha konflikter med andra
• att börja dricka mer alkohol eller spendera mer pengar.

Det är viktigt att man känner igen sina varningstecken och ingriper så snabbt som möjligt. Det är även bra att förbereda sig så att man vet vad man ska göra när man upptäcker symtomen.

Närstående kan hjälpa en att upptäcka varningstecknen och att agera på ett på förhand överenskommet sätt.

Man kan exempelvis kontakta sin vårdgivare eller en närstående. När man upptäcker varningstecknena kan man använda sig av olika sätt för att hantera symtomen. Det är även viktigt att vila tillräckligt och äta hälsosamt.

Processen för återhämtning och rehabilitering från psykos är individuell. Behandlingen planeras utifrån personens symtom, livssituation och mål. Det är viktigt att även patienten själv får information om sin sjukdom och om hur symtomen kan lindras.

Det tar tid att återhämta sig, och det är inte alltid lätt. Det är vanligt med sämre faser, hopplöshet och frustration.

Vårdpersonalen och de närstående utgör ett viktigt stöd och kan stärka hoppet om återhämtning.

I den stabila fasen förblir personens tillstånd stabilt. Hen kan leva ett vanligt liv.

I denna fas kan det förekomma långtidssymtom, dvs. att vissa symtom kvarstår i viss mån. Personen kan dock känna igen symtomen och leva med dem.

Läkemedelsbehandlingen fortsätter ofta även under den stabila fasen. Det är ofta även nödvändigt med uppföljningsbesök inom hälso- och sjukvården.

En psykossjukdom innebär att man är extra känslig för stress under alla faser av sjukdomen. Därför är det viktigt att man även under den stabila faser tar hand om sig själv och sitt välbefinnande.