Skip to main content

Egenvårdsprogram

Vilka symtom förekommer hos barnen under en separation?

En separation innebär en stressig situation för ett barn. Att vara isär från ena föräldern är särskilt påfrestande. Relationen mellan barnet och föräldern kan bli svårare när föräldern inte längre är närvarande hela tiden. Å andra sidan kan föräldrarnas individuella relationer till barnet bli bättre.

Att vänja sig vid nya rutiner känns stressande och tär på barnets krafter. Barnets temperament påverkar hur stressande hen upplever separationen. Att föräldrarna separerar är tyngre för de barn som anpassar sig till förändringar långsammare än genomsnittet.

Barns stressreaktioner i en separationssituation

Det mest stressande för ett barn är att föräldrarna grälar. Om föräldrarna grälar när de hämtar eller för barnet från eller till varandra kan barnet känna att hen har orsakat grälet och separationen mellan föräldrarna. Det är dessutom skadligt för barnet om hen används som ett sorts verktyg i föräldrarnas inbördes dispyter eller om föräldrarna ber hen att vidarebefordra meddelanden dem emellan.

Barnen reagerar olika

Att få höra att föräldrarna separerar kan ge upphov till många olika känslor och frågor hos barnet. Barnet kan reagera på separationen genom att vara irriterad och arg. Hen kan gråta eller dra sig undan. Barnet kan bete sig överdrivet snällt och extra hjälpsamt. Barnet kan önska en aktiv diskussion, eller så kan hen bearbeta det som hänt på egen hand. Barnet kan prata om sina känslor genast när de hör om separationen eller först senare. Hur barnet reagerar går inte att förutsäga på förhand.

Typiska stressreaktioner hos barn i olika åldrar i en separationssituation

Det kan hända att barnet bearbetar separationen först i ett senare skede

Då barnet blir äldre kan nya frågor angående separationen uppkomma.

Vissa barn vill inte bearbeta separationen tillsammans med föräldrarna förrän flera år senare. På samma sätt kan förklaringen till separationen som föräldern ger barnet förändras genom åren.

Det är normalt att barnets reaktioner dyker upp till och med fyra eller fem år efter separationen, när föräldern själv redan har återhämtat sig från uppbrottet. Det viktigaste är att barnet inte beskyller sig själv för separationen, och att hen kan känna att föräldern kan ta emot hens känslomässiga reaktion.