Nätterapi för social fobi

En person med social fobi är rädd för att dra till sig andras uppmärksamhet. Man tror att något hemskt kommer att hända om man hamnar i den sociala situation man är rädd för. Ofta tror man att andra tycker illa om en eller att man kommer att bli bortgjord i olika situationer.

Rädslan finns i tankarna och känns i kroppen redan på förhand och får en att undvika situationer som känns svåra. När sociala situationer väcker ångest är de inte heller behagliga. Oftast börjar den onda cirkeln av rädslor utvecklas i ung ålder, oftast i åldern 11–15 år.

Någon entydig orsak till att man utvecklar social fobi är inte känd. Åtminstone följande tros ha en inverkan:

• ärftlig benägenhet
• mönster som lärts in av föräldrarna
• tidigare erfarenheter i sociala relationer.

Nätterapin för social fobi bygger på en kognitiv modell som mot bakgrund av aktuell kunskap är en effektiv behandling av besväret. Våra tankar, känslor och beteenden påverkar varandra.

Om man till exempel är rädd för hundar så är det vanligt att man undviker dem. Men om man långsamt vänjer sig vid att vara nära hundar så minskar känslan av rädsla kopplat till dem. På samma sätt kan man påverka sina känslor och ändra sitt beteende genom att ändra sina tankesätt.

Social fobi kan ses som en ond cirkel (se bilden nedan), där undvikande av situationer och tankar som ”Jag skämmer alltid ut mig när jag är så nervös för att träffa nya människor” förstärker negativa övertygelser och upprätthåller rädslor. Nyckeln till att komma ut ur den onda cirkeln är att ihärdigt möta dessa rädslor.

Målen för terapin

Nätterapin fokuserar på tre delområden som upprätthåller den onda cirkeln:

1. Negativa övertygelser, tankar och föreställningar identifieras och modifieras.
2. Gradvis avstår man från undvikande av sociala situationer genom att konfrontera ångestväckande situationer och minska de åtgärder, alltså säkerhetsbeteenden, som ger lättnad i stunden såsom att undvika ögonkontakt och vara tyst. Syftet är att möta rädslan till fullo och att uppleva att det inte leder till något hemskt.
3. Målet är att rikta om uppmärksamheten så att man kan börja fokusera på det väsentliga i sociala situationer. Det vill säga att uppmärksamheten inte längre hela tiden är fokuserad på en själv och de egna fysiska känslorna av spänning. En framgångsrik riktning av uppmärksamheten lindrar ångesten avsevärt och gör situationer mer behagliga.