ADHD och barn
Symtom på ADHD hos barn
Symtombilden vid ADHD påverkas av barnets ålder och utvecklingsstadium. Hos små barn är symtomen ofta främst rastlöshet och hyperaktivitet. Sömnproblem och beteendemässiga symtom som irritabilitet och problem i kompisrelationer kan också orsakas av ADHD.
Det finns tre olika former av ADHD, och symtomen kan vara koncentrerade till någon av dem:
- kombinerad form (ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet)
- ouppmärksam form (ingen hyperaktivitet eller impulsivitet)
- hyperaktiv-impulsiv form (ingen ouppmärksamhet).
Symtom uppträder i flera situationer, men inte nödvändigtvis alltid. Enskilda symtom, särskilt hos små barn, kan också bero på andra orsaker, såsom spänning, entusiasm eller trötthet.
Hur kan ADHD synas i skolgången?
På grund av koncentrationssvårigheter kan det krävas orimligt mycket ansträngning för att prestera i skolan.
Exempel på barnets beteende:
- motorisk rastlöshet, känslighet för störningar och ofta också störande beteende
- svarande på frågor utan att komma ihåg att räcka upp handen
- barnet kommenterar högt vad andra gör och säger
- svårigheter att ta emot instruktioner i flera delar som ges till hela klassen
- svårigheter att påbörja uppgifter och slarvfel
- raster, förflyttningar och mer fria lektioner är de svåraste eftersom situationerna saknar klara instruktioner
- barnet är i egna tankar under lektionerna utan att vuxna uppmärksammar detta
- barnet tappar bort eller glömmer saker på fel plats
Hur vanligt är ADHD?
ADHD förekommer hos 4–7 procent av personer i åldern 6 till 18 år. Diagnosen ADHD är vanligare hos pojkar än hos flickor. Det har dock observerats att ADHD hos flickor oftare inte identifieras.
Hos vuxna är förekomsten 2–3 %. Förekomsten är högre hos män än hos kvinnor.
För många kan symtomen på ADHD lindras, ändra form, minska eller avta med åldern. Hos de flesta förekommer symtom på ADHD fortfarande i vuxen ålder, men de uppfyller inte nödvändigtvis längre kriterierna för diagnos.
Vad kan ligga bakom ADHD?
Ärftlighet spelar en viktig roll i förekomsten av ADHD. Det är vanligt att både barnet och hens förälder har ADHD.
Vid ADHD har strukturella och funktionella avvikelser i centrala nervsystemet observerats. Det har dock inte varit möjligt att helt reda ut orsaken till störningen.
Till exempel kan fostrets syrebrist eller fostrets exponering för moderns svåra stress, rökning eller alkohol- eller droganvändning öka risken för ADHD.
Hur behandlas ADHD?
De huvudsakliga behandlingsmetoderna inkluderar olika stödåtgärder, psykosociala vårdformer och läkemedelsbehandling.
Målet med behandlingen är att lindra de olägenheter som symtomen på ADHD orsakar och förbättra funktionsförmågan. Vårdplanen utarbetas individuellt.
I vården av barn och ungdomar är det viktigt att vägleda vuxna i användningen av metoder som stöder barnets funktionsförmåga hemma, inom barnomsorgen och i skolan. Det är nödvändigt att vägleda föräldrarna.
Barn behöver ofta stödåtgärder och specialundervisning för att hjälpa dem i dagis eller skolan. Stödåtgärder bör inledas så snart problem med funktions- eller inlärningsförmåga relaterade till uppmärksamhet eller hyperaktivitet upptäcks.
Ibland krävs handledning och rehabilitering av en psykolog eller tal-, ergo- eller fysioterapeut. Till exempel en stödperson eller -familj kan också vara till hjälp. Användningen av olika stödåtgärder kräver inte att barnet har en diagnos.