F43.0 Akut stressreaktion

En akut stressreaktion uppstår när en person upplever en traumatisk händelse.

En akut stressreaktion börjar och går över snabbt. Symtomen kan vara av många olika slag.

Det kan handla om att uppleva eller bevittna en händelse som innefattar död eller allvarlig skada, eller hot om sådant. Även till exempel dödsfall i den närmaste kretsen kan orsaka en akut stressreaktion.

Andra sådana händelser kan till exempel vara en naturkatastrof, en allvarlig olycka, att bli utsatt för brott eller våld, att tas som gisslan eller en brand i hemmet. 

Kriterier

För att diagnosen akut stressreaktion ska ställas krävs det att symtombilden utvecklas snabbt som en reaktion på en chockerande händelse och att personen inte har lidit av någon tydlig psykisk störning före denna händelse.

Symtomen på en akut stressreaktion kan vara olika och variera över tid.

Symtomen börjar ofta med en ”berusad” känsla, där förmågan att uppfatta omvärlden kan vara begränsad. Personen förstår inte nödvändigtvis var hen befinner sig eller vilken tid det är. Hen kan dra sig tillbaka in i sin egen värld eller vandra omkring utan mål. Koncentrationssvårigheter, vaksamhet, ångest och sömnproblem är vanliga.

Vanligtvis upplevs den traumatiska händelsen upprepade gånger i form av minnen, bilder, känslor eller drömmar. Detta åtföljs också av en allmän benägenhet att undvika situationer, platser och saker som påminner om den traumatiska upplevelsen.

Reaktionens förlopp och prognos

Symtomen börjar oftast inom en timme efter den stressande händelsen och avtar inom några timmar eller dagar.

Ju allvarligare händelsen är, desto större är sannolikheten att en stressreaktion utvecklas. Efter en plötslig olycka utvecklas vissa symtom av stressreaktion hos uppskattningsvis 35–90 % av de drabbade. Hos de flesta avtar stressreaktionen och går över av sig själv.

Om symtomen är kraftiga, varar länge eller väsentligt försvårar vardagen, är det lämpligt att söka hjälp hos en yrkesperson inom hälsovården.

Hur behandlas en stressreaktion?

Det centrala i behandlingen är att lugna ner situationen och säkerställa den fysiska säkerheten. Detta innebär att eventuella fysiska skador behandlas samt att personen erbjuds vila, skydd och näring tills tillståndet har gått över.

Vården tillhör i första hand de enheter som erbjuder somatisk vård samt primärvården.

För att hantera den kraftiga upphetsning som är förknippad med tillståndet är det viktigt att erbjuda stöd och samtalshjälp. Användning av lugnande läkemedel, såsom bensodiazepiner, bör undvikas.

Samtalsstöd

Att genom samtal strukturera och klargöra händelsen som orsakat den traumatiska upplevelsen hjälper ofta till att minska ångesten. Det är dock lämpligt att vänta med detaljerade samtal om de känslor som händelsen har väckt tills senare, om symtomen inte börjar avta.

Enligt dagens uppfattning är nyttan av debriefing, det vill säga samtal som genomförs omedelbart efter en traumatisk händelse, omtvistad. De kan till och med förvärra risken för att utveckla posttraumatisk stressyndrom.

Egenvårdsprogram

Egenvårdsprogrammet kan påbörjas omedelbart på egen hand.