Hur kan jag hjälpa någon som använder rusmedel?

Att närma sig, bedöma och hjälpa i krissituationer  

Ordna en lämplig tid att prata om saken. Inled samtalet när ni båda är nyktra och i ett lugnt sinnestillstånd. Välj en plats där ni känner er bekväma och där ni kan vara ifred.  

• Lyssna öppet och utan att döma på din närstående. Erbjud samtidigt stöd. Var ärlig, men skyll inte på någon och var inte aggressiv. 
• Uttryck din oro genom att till exempel säga ”Jag är orolig för hur mycket alkohol du har druckit den senaste tiden.”  
• Prata om handlingarna, inte om personen. Du kan till exempel säga: ”Droganvändningen kan påverka dina vänskapsrelationer.”  
• Din närstående kanske inte vill prata om sitt missbruksproblem alls. Hen kanske inte ens identifierar det. Hen kan också förneka att det finns ett problem. 
• Försök att förstå hur din närstående ser på rusmedelsbruket. Fråga hur mycket hen använder rusmedel. Fråga också vilken typ av rusmedelsbruk hen tycker är problematisk. Kom ändå ihåg att rusmedelsbruk orsakar minnesproblem. Din närstående kanske inte kommer ihåg händelser eller hur mycket hen använder. 
• Fråga din närstående hur hens sinnesstämning är. Fråga också hur det går till exempel på jobbet, i studierna och relationerna med andra. 
• Håll dig till saken. Fokusera på personens rusmedelsbruk. Byt inte ämne eller börja argumentera om saker. 

Lyssna öppet och utan att döma 

• Behandla din närstående med respekt och uppskattning. Behandla hen som en människa. 
• Stöd din närstående. Föreläs, hota eller argumentera inte med hen. 
• Lyssna på vad din närstående säger. Döm hen inte. 
• Kritisera inte rusmedelsbruket och stämpla det inte som omoraliskt. Du kan vara ett bättre stöd även i fortsättningen om du behåller en neutral men bekymrad attityd. 
• Stämpla inte din anhöriga som missbrukare. Hen är fortfarande din anhöriga, inte bara en alkoholist eller droganvändare. 
• Du kan vara frustrerad över din anhörigas rusmedelsbruk. Försök ändå att inte uttrycka din frustration. 

Ge stöd och information 

Erbjud din närstående information om rusmedelsbruk och riskerna med det, om hen vill höra.  

Ta reda på om hen vill ha hjälp med att ändra sitt missbruksbeteende. Erbjud hjälp vid behov Berätta vad du är villig att göra för att stödja hen. Lämna kontaktuppgifter till missbruks- eller kristjänster. 

Sätt upp realistiska förväntningar. Förvänta dig inte att din anhörigas situation förändras omedelbart. 

Det är inte enkelt att ändra ett missbruksbeteende. Viljestyrka och bra beslut räcker inte alltid. 

Det räcker inte nödvändigtvis endast med råd för att förändra situationen. Det kan kräva mer än ett försök. 

Uppmuntra din närstående att ta hand om sig själv 

Berätta för din närstående var hen kan få stöd. Låt hen välja det lämpligaste alternativet av dem. 

Uppmuntra din anhöriga att hålla kontakten med de vänner och familjemedlemmar som inte använder rusmedel, utan som stöder en förändring. De kan stödja och uppmuntra hen att söka hjälp i situationer där hen riskerar att återfalla i missbruk. 

Alla vänner och familjemedlemmar är däremot inte redo att erbjuda stöd. Man kan också få stöd från kamratgrupper. Kamratgrupper är avsedda för både rusmedelsanvändarna själva och deras närstående. Du kan alltså också få stöd från en kamratgrupp. 

Uppmuntra att söka professionell hjälp 

Berätta för din närstående var hen kan få professionell hjälp. Om din närstående ännu inte är redo för detta kan du ändå ge information om lokala alternativ. Uppmuntra hen att boka ett första möte med sin vårdgivare. 

Brist på hjälp kan försvåra relationer, studier eller arbete. Det kan också öka risken för psykiska störningar. Ju tidigare man får hjälp för ett missbruksproblem, desto lättare är det att bli av med det. Egenvårdsprogrammen kan också vara till hjälp.