Hur stödja psykisk hälsa hos en person med intellektuell funktionsnedsättning?
Ett meningsfullt och begripligt liv samt sociala relationer och en positiv självbild stöder det psykiska välbefinnandet hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det är också viktigt med stöd på en lämplig nivå.
Vilken typ av stöd behövs?
God psykisk hälsa främjas av ett sådant stöd i vardagen som är tillräckligt omfattande och av rätt kvalitet och som stöder självbestämmanderätten och självständigheten.
För mycket stöd och bristande möjligheter att påverka är frustrerande. För lite stöd å andra sidan orsakar för mycket belastning.
En person med intellektuell funktionsnedsättning kan ofta berätta och diskutera vad hen behöver stöd och hjälp med. Parten som kommunicerar bättre och enklare ansvarar alltid för att interaktionen lyckas.
Ju större intellektuell funktionsnedsättning en person har, desto mer ansvarar människorna i omgivningen för att upptäcka behovet av stöd. Även då ska man höra den intellektuellt funktionshämmade personens åsikt.
Sociala relationer
De flesta som har en intellektuell funktionsnedsättning vill ha nära relationer. Det kan handla om relationer till familjemedlemmar, vänner, en partner, handledare och till exempel personer som man möter på jobbet eller i arbetsverksamheten.
En del personer med intellektuell funktionsnedsättning har en personlig assistent. De kan även få en viktig relation med hen.
Vilka faktorer påverkar det psykiska välbefinnandet?
Följande fem delområden är centrala för det psykiska välbefinnandet hos en person med intellektuell funktionsnedsättning.
Livets begriplighet består av förmågan att förstå, tolka och bearbeta budskap från omgivningen. Begripligheten gör omgivningen tydlig och förutsägbar.
En del personer med intellektuell funktionsnedsättning har svårt att tolka och förstå budskap från sin omgivning. Det kan göra det svårare att förutse framtida händelser.
Om man bearbetar budskapen så att de blir begripliga blir det lättare att förstå omgivningen och andra. På så sätt kan man också förutse situationer. Då kan livet kännas tydligare.
Ökad begriplighet hjälper också till att strukturera känslor. Det kan i sin tur underlätta regleringen av känslor, vilket direkt påverkar beteendet.
Man kan öka begripligheten till exempel med
- kommunikationsmetoder som stödjer och ersätter tal, som bilder och sociala berättelser
- ett tydligt dags- och veckoschema
- tydlig kommunikation
Att uppfatta sin egen livshistoria och strukturera sina erfarenheter och känslor gör också det egna livet mer begripligt.
På Papunets webbplats finns det material för kommunikation som stöder och ersätter tal. Webbplatsen innehåller till exempel känslokort, ett bildverktyg och teckenspråksmaterial.
Att känna att man har kontroll över sitt liv innebär att man upplever att man kan påverka de saker som händer en själv. Känslan av att klara sig ökar också när man kan påverka sitt liv.
En person med intellektuell funktionsnedsättning har ofta mer begränsade färdigheter och möjligheter än andra att påverka saker som händer dem. Därför bör man sträva efter att utöka möjligheterna att påverka den dagliga verksamhetsmiljön.
Lämplig stödnivå
Alla har rätt till ett hem. Det är viktigt att hemmet för en person med intellektuell funktionsnedsättning omfattas av ett lämpligt stöd.
Ju mer stöd det finns i boendeenheten, desto fler gemensamma regler brukar det finnas för allas trygghet. Det ska aldrig finnas så många regler att hemmet känns institutionellt.
Personer med de svåraste intellektuella funktionsnedsättningarna behöver å andra sidan en väl stödd och strukturerad miljö för att må bra och känna sig trygga. Alla ska ha möjlighet att följa sina egna individuella vanor och göra egna val.
Möjlighet att påverka
Att öva på och upprätthålla färdigheter i vardagslivet samt att ha ansvar och arbetsuppgifter som är lämpliga för den egna förmågan ökar känslan av kontroll över det egna livet och dess mening.
I urvalssituationer ska en person med intellektuell funktionsnedsättning få göra valen själv. Man ska i regel inte göra några val för hens räkning.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning har rätt till stöd när de ska fatta beslut om ett större val. Självbestämmanderätten grundar sig på lag.
Att förutse
Genom att förutse saker och ting blir det också att lättare att förbereda sig på det som ska hända.
Man kan till exempel diskutera det som ska hända nästa dag eller den kommande veckan i förväg med en person med intellektuell funktionsnedsättning. Man kan till exempel använda ett illustrerat dagsprogram eller en berättelse som hjälp.
Man kan också ta hjälp av olika kalendrar med bilder och texter för att komma ihåg och förutse saker.
För att känna att man klarar sig är det viktigt att livet känns meningsfullt och att det innehåller saker som känns värda att lägga sina resurser på.
Meningsfullheten kan också komma från små saker, så länge de är viktiga för en själv. De kan till exempel vara kopplade till ens egna prestationer, hobbyer och relationer.
Livets meningsfullhet förstärks särskilt av framgångar i dessa. Det kan skapa en upplevelse av att man kan övervinna utmaningar.
Arbete och arbetsverksamhet
Att hitta en meningsfull aktivitet är vanligtvis viktigt för den psykiska hälsan hos en person med intellektuell funktionsnedsättning. Ett arbete eller en arbetsverksamhet som är lagom utmanande stöder den psykiska hälsan.
Att hitta en meningsfull roll och uppgift i den egna vardagsmiljön stöder också identiteten.
Sociala nätverk är en viktig resurs. Ensamhet är en av riskfaktorerna för psykisk ohälsa. Sociala relationer är viktiga för att upprätthålla den psykiska hälsan.
Det är en bra att tillsammans med personen med intellektuell funktionsnedsättning se till att andra personer än enbart professionella är involverade i personens sociala nätverk.
Vän- och kamratverksamhet har gett goda erfarenheter i många projekt. Det är värt att bekanta sig med till exempel Jämlik kamratverksamhet i De Utvecklingsstördas Stödförbund rf.
En positiv självbild hjälper alla människor att upprätthålla en god psykisk hälsa.
Redan i den tidiga ungdomen är det viktigt att stödja den unga att
- förstå sin funktionsnedsättning
- acceptera att hen är speciell
- se sina goda sidor och styrkor
Att tala om funktionsnedsättningen
Många unga med intellektuell funktionsnedsättning har till en början svårt att acceptera att de är speciella. Det är viktigt att tala öppet, åldersanpassat och begripligt om funktionsnedsättningen.
Om man håller tyst om det kanske personen med intellektuell funktionsnedsättning inte förstår varför hen inte kan saker på samma sätt som andra och varför till exempel möjligheterna till arbete är begränsade.
Om man inte har kunnat dela med sig av informationen på ett lämpligt sätt under årens lopp kan situationen bli psykologiskt svår. Detsamma kan hända om funktionsnedsättningsdiagnosen fastställs först senare under ungdomsåren.
Att bli sedd
Om den unga helt förnekar att hen är speciell kan det leda till problem. Då kan hen också vägra ta emot hjälp och tjänster som erbjuds hen.
Då skulle det vara bra att lyfta fram personens positiva sidor och stödja hens positiva självbild.
Det finns många olika sätt att bli sedd. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har till exempel haft idrottsliga framgångar även på landslagsnivå. Musik, drama och konst är andra saker som har gjort det möjligt för många med intellektuell funktionsnedsättning att uppleva framgång.
Kettuki rf är en intresseorganisation för specialkonstverksamhet och ett nationellt expertnätverk på området. Gruppen ordnar också konstverksamhet.
Är livet i balans?
Om man har betydande problem inom något av de delområden som räknas upp ovan kan det leda till en försämrad psykisk hälsa och utmaningar med omgivningen.
Utmaningar med andra människor kan ta sig uttryck i till exempel svårigheter att delta i gemensamma aktiviteter. Det kan leda till ensamhet, vilket i sin tur bidrar till att förvärra de psykiska problemen.
Man kan försöka hitta lösningar på de psykiska problemen genom att fundera på hur dessa delområden förverkligas i livet för en person med intellektuell funktionsnedsättning.
En person med intellektuell funktionsnedsättning kan tillsammans med sina närstående eller yrkesutbildade personer fundera på följande saker:
- I vilket delområde finns det utrymme för förbättring?
- Vilka fördelar skulle en förbättring ge?
- Hur kan man få till stånd förändringen tillsammans med närstående eller yrkesutbildade personer?
Som hjälp kan man använda material avsett för individcentrerad livsplanering, som häftet Min plan.
Utmanande beteende
Personer med intellektuell funktionsnedsättning beter sig ibland utmanande. Ett utmanande beteende är ett sätt för en person att genom sina handlingar utmana omgivningen att reagera.
Ett utmanande beteende kan till exempel vara kopplat till
- en eventuell olägenhet i omgivningen
- frustration
- en fysisk sjukdom
- en försämring av den psykiska hälsan
- att personen inte kan göra sig språkligt förstådd
Tips för att underlätta situationen
Man kan använda följande frågor för att utreda orsakerna till beteendet och underlätta situationen:
- Hur kan vi hjälpa personen att uttrycka sig bättre?
- Uppstår det utmanande beteendet alltid i en viss situation?
- Vilken typ av beteende är rimligt att förvänta sig av den här personen? Vad är för svårt för hen?
- Kan beteendet bero på trötthet eller en känsla av otrygghet? Hur kan man lindra dessa känslor?
- Är det utmanande beteendet förknippat med osäkerhet eller brist på följande saker: begriplighet i livet, känsla av kontroll över livet, meningsfulla saker eller sociala relationer? Hur kan man utöka dem?
- Vem skadas av detta beteende? På vilket sätt?
- Kan man acceptera en del av det utmanande beteendet och försöka rätta till bara det svåraste problemet?
- Vad gör vi nästa gång ett utmanande beteende uppstår? Hur följer vi upp att vi har agerat så som vi kommit överens om?
- Hur kan vi få personen att slappna av mer och öka hens känsla av trygghet?
- Vad kan vi göra för att förebygga ett utmanande beteende?
- Hur kan vi utöka mängden meningsfulla aktiviteter?
- Kan vi lägga till något som personen tycker om?
- Finns det dagar då det inte funnits något utmanande beteende? Vad var annorlunda med dem?
Man kan följa upp beteendet och använda sig av funktionell beteendeanalys som hjälpmedel för att utreda det utmanande beteendet.
