Skip to main content

Information om självskadebeteende

Man bör alltid söka hjälp för självskadebeteende. Det går att tillfriskna från självskadebeteende – oavsett hur länge man har haft det eller vad som ligger bakom det. På den här sidan hittar du information om orsakerna bakom självskadebeteende och hur det kan ta sig i uttryck.

Många har självmordstankar någon gång i livet.  

Ungefär var femte finländare och var tredje ung vuxen berättar att de någon gång i livet allvarligt har övervägt självmord. Varannan finländare känner någon som har begått självmord eller försökt göra det. 

Det är bra att ha en låg tröskel för att söka hjälp för självskadebeteende.  

Så börjar självskadebeteende 

Självdestruktiva tankar eller självskadebeteende kan börja redan i barndomen eller ungdomsåren. Ibland kan det dock dyka upp för första gången i vuxen ålder, till exempel i samband med ett insjuknande eller en livskris.  

Vad beror självskadebeteende på?

Det finns aldrig bara en specifik anledning till självskadebeteende. Ett samspel av flera faktorer inverkar. 

Faktorer som utlöser eller ökar sårbarhet kan till exempel vara

  • svåra upplevelser i livet, som övergrepp, diskriminering, mobbning eller våld 
  • psykiska störningar, till exempel depression 
  • rusmedelsproblematik eller annat beroende 
  • en livskris, som sjukdom, skilsmässa eller att man blir av med jobbet 
  • att man förlorar en anhörig genom självmord.  

Det går att minska risken för självdestruktiva tankar och handlingar med hjälp av olika skyddande faktorer. De skyddande faktorerna är betydelsefulla, oavsett vilka riskhöjande faktorer som finns i livet samtidigt.  

Skyddande faktorer är till exempel

  • bra självkänsla 
  • bra problemlösningsförmåga 
  • att man upplever att livet är meningsfullt  
  • socialt stöd 
  • utbud av aktiviteter i omgivningen 
  • god tillgång på vård och att man är öppen för vård. 

Eftersom det är många orsaker som ligger bakom självskadebeteendet kan man också påverka det på många olika sätt. Vid behandling av självskadebeteende försöker man minska mängden sårbarhetsfaktorer och öka de skyddande faktorerna.  

Man kan bli frisk från självskadebeteende 

Ofta avtar självmordstankarna med tiden och leder inte till självdestruktiva handlingar. Ibland övergår de dock till handling.  

De flesta självmordsförsök leder inte till döden. Det är viktigt, för så länge som man fortfarande är vid liv kan det börja kännas värt att leva igen. Så blir det också för de flesta som har haft självmordstankar och försökt begå självmord. 

Sök hjälp 

Det är svårt att på egen hand ta sig ur den hopplöshet som är anknuten till självskadebeteende. Därför bör man be om hjälp. När man söker hjälp bör man berätta öppet om sitt självskadebeteende. 

Det finns många anledningar att vara hoppfull. Det går att tillfriskna från ett självskadebeteende, även om man har plågats av det mycket länge.  

Självdestruktiva tankar kan komma tillbaka 

Om man tidigare har haft självdestruktiva tankar kan de återkomma tillfälligt vid krissituationer. Då är det viktigt att hålla sig säker tills tankarna försvinner igen.  

Självskadebeteende kan vara tankar eller handlingar  

Man kan se på självskadebeteende som en uppbyggnad från tanke till handling. Självdestruktiva tankar leder inte alltid till handlingar. 

Risken för att dö i självmord ökar om en person går från att ha tankar på döden till att göra en konkret plan eller förbereda sig praktiskt för självmord. Den här övergången kan ske långsamt eller snabbt. 

Vid ett självmordsförsök har tankarna övergått till handling. Det är alltid ett tecken på allvarlig fara, även om handlingen inte orsakar omedelbar livsfara eller fysiska skador.  

Efter ett självmordsförsök är tröskeln för ett nytt försök lägre. Därför är det oerhört viktigt att personer som har försökt begå självmord har en skyddsplan. 

Självskadebeteendets uppbyggnad 

Ofta avtar de självdestruktiva tankarna med tiden och övergår inte i handling. Om en person en gång har försökt begå självmord, sänks tröskeln för att gå från tanke till handling igen vid en krissituation. Därför är det oerhört viktigt att personer som har försökt begå självmord gör en skyddsplan.

Tidslinje över självskadebeteendets olika faser.

Passiv dödslängtan 

Passiv dödslängtan är till exempel tankar som “jag önskar att jag vore död” eller “hoppas att jag inte vaknar i morgon”. De innefattar inte någon avsikt att skada sig själv.  

Självmordstankar  

Självmordstankar är önskningar eller mentala bilder som handlar om att ta sitt eget liv. De innefattar dock inte konkreta planer på att begå självmord.  

Självmordsplan  

En självmordsplan är en självmordstanke med ett konkret tillvägagångssätt.  

Självmordsavsikter 

Om man har självmordsavsikter har man redan fattat ett preliminärt beslut om att begå självmord. Man har kanske till exempel satt ett datum för självmordet.

Förberedelse för självmord  

Förberedelser kan till exempel vara att införskaffa utrustning för självmordet, att skriva ett avskedsbrev eller att ordna med praktiska saker inför sin död. 

Självmordsförsök 

Med självmordsförsök menas en handling som innefattar åtminstone någon typ av önskemål eller avsikt om att orsaka sin död. 

Kom ihåg

Dödslängtan och självdestruktiva tankar ska ses som ett allvarligt tecken på lidande även om inte självskadande handlingar förekommer.  

Tröskeln för att konkret förverkliga de självdestruktiva tankarna varierar av många anledningar. Hur allvarliga de självskadande handlingarna är säger inget om mängden lidande som ligger bakom.  

En person kan vara i stor nöd trots att hen inte uppvisar självdestruktiva tankar eller har avsikter att göra något självdestruktivt. 

Att skada sig själv utan syfte att dö 

Det ligger inte alltid en avsikt att dö bakom ett självskadebeteende. Ibland är syftet att må bättre eller att känna mer och reglera sina känslor.  

Att skada sig utan dödsavsikt är särskilt vanligt hos unga. Det förekommer dock hos personer i alla åldrar. 

Att skada sig själv utan dödsavsikt kan till exempel vara att: 

  • skära sig 
  • klösa sig 
  • slita av sig hår 
  • röka 
  • slå sig. 

Det finns hjälp att få för självskadebeteende 

Om man skär sig eller skadar sig själv på annat sätt för att reglera sina känslor så uppstår det lätt ett beroende för det. Till exempel mår man oftast tillfälligt bättre när man skär sig, men börjar snabbt må ännu sämre igen.  

Att regelbundet skada sig själv sänker tröskeln för att fortsätta med handlingarna, och risken för ett självmordsförsök ökar. Därför bör man absolut söka hjälp för det.  

Mer information om att skada sig själv utan dödsavsikt hittar du i egenvårdsprogrammet för självskadebeteende 

Erfarenheter av att leva med självskadebeteende

“Jag har varit självdestruktiv ända sedan jag var barn. När jag var yngre försökte jag begå självmord flera gånger. Nu för tiden är det lättare, eftersom jag vågar möta mina känslor och tankar. Jag vågar fundera på vad det är som ligger bakom självmordstankarna. Nu känner jag mig tillräckligt trygg och vuxen för att trösta och bära mig själv. Jag upplever inte längre att jag är i fara.”

“Jag har haft hjälp av terapin och av att granska mig själv, samt av att lära mig att slappna av och stanna upp. Jag har också haft hjälp av motion och av att bryta ner olika föreställningar.”

“Jag kom ur självdestruktivitetens onda cirkel genom terapi, mina vänner och fritidsintressen. Avdelningsvård, terapi och medicinering var viktigt när det var som svårast. Jag fick också hopp genom min tro, när krafterna inte räckte till. Efter att ha överlevt mina självmordsförsök kände jag att jag ville hjälpa andra. Samtidigt slutade jag dricka alkohol.”

“Självdestruktiva tankar kommer i situationer där jag känner mig väldigt misslyckad. Då känns det som att ingenting spelar någon roll. De kommer mycket snabbt, men försvinner också snabbt. De är som en våg som sköljer in över psyket. Det känns skrämmande i stunden. Nu vet jag att tankarna i huvudet kommer och går, och att de inte är farliga.”

“Jag har blivit hjälpt av att tänka att de självdestruktiva tankarna är en del av mitt liv och min personlighet, och att det är mycket osannolikt att jag skulle göra något. Det finns så mycket bra runt mig, som drar mig tillbaka från den här vågen och tillbaka till vardagen. Tanken på att de självdestruktiva impulserna snabbt går över hjälper också.”

“Jag hade en svår och otrygg barndom. Jag hade självmordsplaner redan som barn. När jag var yngre försökte jag begå självmord ett par gånger. Senare i livet har jag ibland haft dödslängtan, men det har bara varit en övergående tanke. Jag skulle söka hjälp om det skulle verka som att jag inte kunde släppa tanken eller om jag skulle börja planera för det.”

“Jag har haft självdestruktiva stunder genom hela livet. Efter mina självmordsförsök har jag dock återhämtat mig från den värsta depressionen. Nu när jag är med om svåra stunder försöker jag komma ihåg allt bra i mitt liv. Jag försöker fokusera på det positiva. Det är det viktigaste halmstrået för mig. Nu för tiden litar jag på att jag inte kommer att försöka ta mitt liv.”

När och var kan man få hjälp?

Det lönar sig att söka hjälp med låg tröskel.

Om du precis har försökt begå självmord eller om det finns risk för det just nu, sök omedelbart hjälp. Ta direkt kontakt med närmaste akutmottagning eller ring nödnumret 112.

När du söker hjälp, och under vården, är det viktigt att du berättar öppet om dina självmordstankar och eventuella tidigare självmordsförsök. Då kan personalen hjälpa dig på bästa sätt. 

Om du har självdestruktiva tankar men inte är i direkt fara, kan du söka hjälp från

  • din hälsostation
  • studerandehälsan 
  • företagshälsovården.

Hur kan Psykporten.fi hjälpa?

Symtomtest

Med hjälp av symtomtestet kan du bedöma hur allvarliga dina symtom är. Resultaten ger dig också tips om vad du ska göra härnäst.

Egenvårdsprogram

Med hjälp av egenvårdsprogrammen kan du förbättra ditt välbefinnande om du är bekymrad över din psykiska hälsa eller har lindriga symtom. Egenvårdsprogrammen innehåller information och övningar. Kolla in egenvårdsprogrammet för:

Nätterapier

I huvudsak för personer över 16 år. Du behöver en remiss och bankkoder.

Nätterapi bygger på ett självständigt arbetssätt på nätet. En nätterapeut som är specialiserad på dina symtom ger dig respons på dina övningar och svarar på frågor som dyker upp. Du behöver en läkarremiss för nätterapi.

Nätterapin för unga med social fobi är avsedd för 13–17-åringar. De övriga nätterapierna är avsedda för personer över 16 år.

Du kanske också är intresserad av