F22 Vanföreställningssyndrom

Vanföreställningssyndrom hör till de psykotiska störningarna. De viktigaste symtomen är ihållande vanföreställningar.

Till skillnad från oftast vid schizofreni är de vanföreställningar som ingår i denna störning vanligtvis inte märkliga eller besynnerliga. Inte heller är personens beteende i regel ovanligt eller märkvärdigt. Dessutom försämras funktionsförmågan inte på samma sätt på grund av vanföreställningarna som vid schizofreni.

Vanföreställningar kan förekomma inte bara vid schizofreni och vanföreställningssyndrom, utan även vid många andra störningar och sjukdomar. 

Kriterier

Diagnosen baseras på vanföreställningar som har pågått oavbrutet i minst tre månader. Det kan röra sig om en eller flera olika typer av vanföreställningar.

Det finns olika typer av vanföreställningar:

• Paranoida vanföreställningar handlar om övertygelsen att någon förföljer en eller behandlar en illa.
• Vid svartsjukevanföreställning handlar det om en ogrundad misstanke om att partnern är otrogen.
• Vid erotomanisk vanföreställning tror man att man är föremål för kärlek från någon som har en mer framträdande ställning än en själv, vanligtvis en offentlig person.
• Storhetsvanföreställning bygger på upplevelsen av att man själv har exceptionell makt eller på annat sätt är en speciell person.
• Vid somatisk vanföreställning tror man utan grund att man har någon funktionsnedsättning eller sjukdom. 

Vanföreställningssyndrom är ofta svårt att skilja från andra psykotiska störningar, såsom schizofreni samt paranoid personlighetsstörning. 

Sjukdomsförlopp och prognos

Vanföreställningssyndrom debuterar vanligtvis först i medelåldern eller senare. Den börjar alltså oftast senare än till exempel schizofreni.

Vanföreställningssyndrom är som en fristående störning relativt sällsynt, men det finns inga exakta uppgifter om förekomsten. Vanföreställningar förekommer dock ofta i samband med andra störningar och sjukdomar.

Vanföreställningarna är vanligtvis långvariga och ihållande, men vissa upphör efter några veckor eller månader. 

Hur behandlas vanföreställningssyndromet?

I princip är behandlingen av vanföreställningssyndrom psykoterapeutisk. Olika terapiformer kan vara till hjälp. Ofta är dock personer som lider av vanföreställningar inte motiverade att bearbeta sina tolkningar och upplevelser i psykoterapi.

Vissa personer som lider av vanföreställningar kan ha nytta av läkemedelsbehandling. I första hand används antipsykotiska läkemedel. Även antidepressiva läkemedel kan användas om personen lider av depressions- eller ångestsymtom.

Personer som lider av vanföreställningar söker vanligtvis inte själva vård. Det är dock viktigt att en person som upplever vanföreställningar undersöks inom hälso- och sjukvården, eftersom det kan ligga någon fysisk sjukdom bakom vanföreställningarna. Särskilt när det gäller äldre personer är det viktigt att utesluta möjligheten att det rör sig om andra sjukdomar. Man bör särskilt utreda om det kan röra sig om neurologiska sjukdomar.

Egenvårdsprogram

På Psykporten hittar du ett egenvårdsprogram för lindriga hallucinationer och vanföreställningar. Det kan vara till hjälp för att hantera symtomen som komplement till annan behandling.