F44 Dissociativa syndrom

Till dissociativa syndrom hör till exempel dissociativ amnesi, dissociativ fuge, depersonalisering och dissociativ identitetsstörning.

Det centrala i dessa är att upplevelsen av sig själv är fragmenterad och varierande. Det innebär att känslor, minne, tänkande, beteende och identitet inte hänger samman på det sätt som de vanligtvis gör. Symtomen kan vara av många olika slag.

Man tror att störningen har sin bakgrund i starka traumatiska upplevelser som har överskridit tålighetsgränsen och skapat ett behov av att stänga ute saker ur medvetandet. Med andra ord är dissociation ett av psykets sätt att hantera händelser som är psykiskt mycket påfrestande och överstiger den psykiska tåligheten.

Kriterier

Kortvariga dissociativa symtom är ganska vanliga. Om det rör sig om dissociativa syndrom orsakar symtomen betydande besvär i vardagen. Symtomen är individuella och kan variera.

Oförklarliga kroppsliga symtom är en vanlig anledning till att söka vård. Andra vanliga orsaker är depression, ångest, relationsproblem, självskadebeteende samt våldsamt beteende eller utsatthet för våld.

Förutom stämningssymtom är det vanligt att stämningsläget varierar på ett sätt som inte tydligt stämmer överens med situationen. Till exempel kan en liten motgång orsaka betydande nedstämdhet. Sinnesstämningen kan också stå i strid med vad som faktiskt händer.

Centralt för dissociativa syndrom är bristen på medvetenhet om minnen, den egna identiteten och omedelbara känslor. Även oförmåga att kontrollera kroppsreaktioner, en känsla av overklighet och upplevelser av hörselvillor är vanliga.

Om symtomen är kraftiga medför de vanligtvis även problem med funktionsförmågan. Dessa kan dock vara begränsade till endast vissa delar av livet. Inom vissa områden kan personen fungera normalt.

Dissociativ identitetsstörning

Vid dissociativ identitetsstörning har personen som om två eller flera separata personlighetsområden eller tillstånd, som vanligtvis växlar plötsligt. Med andra ord kan personens sätt att reagera på saker förändras så snabbt och så mycket att hen verkar vara en annan person.

Det handlar dock inte om att personen skulle ha två helt självständiga personligheter. Det handlar snarare om att identitet, minne och medvetande inte fungerar tillsammans som de vanligtvis gör. Det kan vara svårt för en person att återkalla händelser eller viktig personlig information.

Dissociativ amnesi

Vid dissociativ amnesi är det svårt eller omöjligt att återkalla viktiga minnen, som ofta är kopplade till traumatiska händelser.

Depersonalisationssyndrom

Vid depersonalisationssyndrom upplever personen sig ständigt som overklig eller mekanisk. Man kan känna sig främmande för sig själv. Vissa upplever att de ser sig själva som om de vore utifrån, till exempel som i en film.

Sjukdomsförlopp och prognos

Dissociativa symtom är vanliga i mild och kortvarig form. Nästan alla upplever dem.

Cirka 5–10 % av finländarna drabbas av dissociativa syndrom under sin livstid. Vanligtvis leder de inte till behandling.

Bakom dissociativa syndrom ligger oftast tidiga traumatiska upplevelser. Ofta har de pågått under lång tid. Störningarna är vanligtvis långvariga till sin natur.

Hur behandlas dissociativa syndrom?

Den viktigaste behandlingsformen för dissociativa syndrom är psykoterapi. Syftet med psykoterapin är att sammanföra olika delar av psyket, såsom känslor, tankar och kroppsliga upplevelser. Dessutom är det centralt att på ett tryggt sätt bearbeta traumatiska upplevelser och koppla dem till symtomen.

Läkemedelsbehandling kan användas om det förekommer andra samtidiga störningar, såsom depression.

Egenvård

Vid behandling av dissociativa syndrom är det viktigt med en regelbunden dygnsrytm, god sömn, att undvika rusmedel och att hantera stressfaktorer.

Egenvårdsprogram kan användas som stöd till annan behandling. Exempel på program som kan vara till hjälp är Egenvårdsprogrammet för avslappning och andning samt Egenvårdsprogrammet för medveten närvaro. 

Egenvårdsprogrammen passar dock inte alla. I allvarligare situationer kan de till och med förvärra symtomen. I sådana fall bör man kontakta en yrkesperson inom hälsovård.