Stötta en studerande som upplever ensamhet

Nästan alla upplever ensamhet någon gång i livet. Ensamhet är en känsla av att inte höra till eller att inte känna någon ordentligt. Då kanske det inte finns någon nära person att dela vardagens glädjeämnen eller studiernas utmaningar med.

Ensamhet kan delas in i social och emotionell:

• Social ensamhet innebär att ens sociala nätverk inte är tillräckliga eller att de helt saknas.
• Emotionell ensamhet innebär att relationerna saknar tillräcklig mening och närhet. Man kan till exempel uppleva ensamhet även i en parrelation om det inte finns känslomässig kontakt.

Ensamhet och att vara ensam är två olika saker. Att vara ensam betyder att man själv väljer hur man använder sin tid. Att leva ensam betyder inte automatiskt ensamhet. Att lära sig vara ensam är en viktig färdighet för unga, särskilt i livsfasen då man blir självständig.

Vad beror ensamhet på?

Ensamhetskänslan kan orsakas av livsförändringar, som att flytta från barndomshemmet, börja studera, ett förhållande som tar slut eller att förlora en närstående. Ensamhet kan vara tillfällig eller långvarig.

En studerandes ensamhet kan bero på studierna och brister i deras organisering samt på en individualistisk och konkurrensinriktad kultur i läroanstalten.

Individuella faktorer som ökar risken för ensamhet är till exempel:

• känslor av utanförskap och olikhet
• personlighetsdrag
• svårigheter med sociala färdigheter
• negativa livshändelser
• en yrkesidentitet som är ny eller under förändring
• inställning till studier och skolgemenskap
• att tillhöra en minoritet.

Ensamhet kan också orsakas av omständigheter och situationer, som avsaknad av parrelation eller dålig ekonomi.

Studierelaterade faktorer som ökar risken för ensamhet är till exempel:

• psykosocial belastning från studierna
• mängden distansstudier
• bristande stöd och introduktion till studierna
• svag gruppsammanhållning
• oklara eller saknade mål som inte ger tillräcklig utmaning och variation
• otillräcklig feedback.

Ensamhet förekommer i gemenskaper där det finns social uteslutning, det vill säga ostracism.

Ensamhet och välbefinnande

Ensamhetskänslan signalerar ett livsviktigt behov av samhörighet. Social kontakt med andra är starkt kopplad till känslan av grundtrygghet och lycka samt till fysisk och psykisk hälsa. Långvarig ensamhet kan orsaka problem för både kroppens och sinnets välbefinnande.

Effekter av ensamhet på fysisk hälsa kan synas som:

• sömnsvårigheter
• förändringar i aptiten
• försämrat immunförsvar
• trötthet och stress.

Effekter av ensamhet på psykisk hälsa kan synas som:

• känsla av tomhet
• sorg
• ångest och depression
• katastroftankar och risk för självdestruktivitet
• negativ självbild.

Sambandet mellan humör, sociala relationer och ensamhet är dubbelriktat: negativt humör gör att man drar sig undan sociala relationer, och när man inte upplever positiva känslor i studierna förstärks ensamhet och tillbakadragande.

Hur kan man påverka ensamhet i studier och under praktikperioden?

Bland studerande är upplevelsen av ensamhet ganska vanlig, och ensamhet syns inte alltid utåt. Upplevelsen av ensamhet kan öka stress och risken för utmattning.

När man upplever ensamhet kan det vara svårt att söka stöd hos andra och att be om eller erbjuda hjälp. Ensamhet kan öka frånvaron och viljan att byta studieplats.

Ensamhet bland studerande kan påverkas genom att fenomenet identifieras som en del av hälsa och välbefinnande. Att värna om socialt välbefinnande är lika viktigt som att beakta fysisk och psykisk hälsa inom elevvården och i arbetsplatshandledarens arbete för arbetsmiljön.

En studerande skyddas mot ensamhet av en god och respektfull relation till läroanstaltens personal samt av arbetsplatshandledarens:

• stöd i praktiskt arbete och problemsituationer
• positiva inställning
• aktiva arbete för att inkludera i arbetsgemenskapen.

Gemenskap skyddar mot ensamhet och stärks av studie- och arbetskamraters:

• socialt stöd
• öppen kommunikationskanal
• positiv och lösningsinriktad kommunikation.

Se även