Vad ska jag göra om jag blir orolig för en studerande?

En studerandes förmåga att lära sig, koncentrera sig på ämnet och klara av uppgifter är avgörande för att lyckas med studierna. Läraren kan lägga märke till tydliga förändringar i funktionsförmågan, eller bli orolig för den studerandes helhetssituation.

Svårigheter med psykiskt välbefinnande kan påverka den exekutiva funktionen och belasta minnet. Till exempel kan det bli svårare än tidigare att lämna hemmet eller att göra studieuppgifter.

I praktiken kan svårigheterna visa sig som exempelvis:

• överstimulering och koncentrationssvårigheter
• distraktion
• trötthet och utmattning
• tillbakadragande från socialt umgänge
• minskad fantasi och kreativitet
• förändringar i beteende, lärande eller ork

Den studerande kan:

• undvika vissa situationer och försök till kontakt
• vara frånvarande från lektioner i ett visst ämne eller upprepade gånger på en viss veckodag
• gå i skolan väldigt lite eller sluta helt
• ändra sina matvanor eller sluta äta i skolmiljön
• försumma sin personliga hygien.

• Läs mer: Barnskyddsanmälan (suomi.fi) (opens in a new window, goes to a different website)

Det mest naturliga är att den person som märker att den studerande visar tecken på ohälsa eller förändrat beteende tar upp saken. Det kan vara bra att först diskutera med kollegor eller sin chef, ifall någon annan också har gjort liknande observationer om den studerande.

Det är också möjligt att den som tar upp saken är den lärare som känner den studerande bäst.

Att få kontakt med en tillbakadragen eller fientlig studerande kan till en början vara utmanande. Den studerande kanske inte vet hur hen ska hantera de känslor som samtalet väcker. Reaktionen kan verka likgiltig eller till och med aggressiv.

Det sätt som den unga agerar på i situationen kan vara det enda sätt hen har att hantera sina känslor. Hen kanske ännu inte har andra verktyg för att hantera situationen. Reaktionen riktar sig sällan personligen mot den vuxna som erbjuder stöd, även om det kan upplevas så.

Tidigare erfarenheter av samspel och svåra situationer påverkar också. Den som tar upp saken kan inte veta vilka situationer den studerande har varit med om tidigare eller vilka vuxna hen har mött.

Många utvecklingsrelaterade utmaningar belastar den studerande. Redan inlärda färdigheter kan tillfälligt glömmas bort. Unga går också igenom känslomässiga stormar som en del av sin utveckling. För att hantera situationer, sätta gränser och ge stöd behövs hela skolgemenskapen.

Det viktigaste är att den studerande får en känsla av att någon verkligen bryr sig om hen.

Att bygga förtroende i en interaktionsrelation tar tid. Därför är det viktigt att man i den vanliga studievardagen är tillsammans och samtalar. Det skapar bättre förutsättningar för att kunna ha förtroliga samtal när oro uppstår.

Förtroende är ömsesidigt. Den studerande ska kunna lita på den vuxna i läroanstalten, och den vuxna ska i sin tur kunna lita på den studerande.

Studeranden formar sin bild av läraren genom att observera hur läraren agerar med andra och i olika situationer. Vardagliga situationer, som hur läraren reagerar på förseningar eller glömska, kan ge en fingervisning om huruvida det går att prata med läraren även om svåra saker. Går det att lita på läraren? Märker läraren att den studerande vill lyckas? Uttrycker läraren hoppfullhet?

Det är viktigt att skapa en fungerande interaktion med studerande i bra stunder. Då blir det lättare att ta upp saker i utmanande situationer.

När man pratar om saker på ett neutralt och allmänt sätt, ser studerande att det går att prata om dem. Man kan också i förväg prata med studerande om hur de skulle vilja att läraren frågar om saker.

Det är viktigt att tala direkt om sina egna observationer, utan tolkningar. Du kan berätta att du har lagt märke till förändringar i studerandens mående eller uppträdande.

Berätta vilka observationer du har gjort, till exempel trötthet, frånvaro, överstimulering eller koncentrationssvårigheter. När du frågar direkt om saken, lyssna på vad den studerande svarar.

Berätta också att du funderar på det du hört. Den studerande förväntar sig sällan ett direkt svar eller en färdig lösning.

Den studerande ska inte skuldbeläggas eller kritiseras för sin prestation eller sitt beteende. Var också medveten om hur dina egna känslor kan komma fram i ditt sätt att tala, i dina gester och i ditt kroppsspråk.

Läraren behöver inte ha färdiga lösningar, det räcker att hen lyssnar. Att bara uttrycka oro kan redan vara till hjälp för den studerande.

• Hur mår du? Hur går det?
• Har du något som bekymrar dig? Är det något som tynger dig? Skulle du vilja berätta om det för mig?
• Jag har fått en känsla av att du verkar lite trött. Hur mår du? Sover du ordentligt?
• Dina vitsord har sjunkit. Är det något som påverkar dina studier?
• Känns det svårt att koncentrera dig? Är det någon tanke som stör dig när du försöker fokusera, till exempel på att läsa?
• Jag lade märke till i matsalen att du inte åt alls. Orkar du med skoldagen om du inte äter?
• På lektionen har jag märkt att du är tystare och mer frånvarande än tidigare. Har du själv märkt det?
• Jag har sett att du ofta sitter ensam och inte vill vara med andra efter skolan. Skulle du vilja prata om det?

Det är bra att tänka på situationen och platsen när man tar upp oro i samtal. Det är viktigt att ingen annan lyssnar. Ibland passar det bra efter en lektion, ibland under en rast. Att samtalet sker i en vardaglig kontext gör det lättare för den studerande att acceptera situationen.

Ibland är det bra att tillsammans med den studerande komma överens om en annan tid eller plats för att fortsätta samtalet, till exempel efter lektionen nästa dag. Då vet den studerande när det sker, och det kommer inte som en överraskning.

Samtalet bör ske utan tidspress. Även ett kort möte som känns lugnt och ostressat kan ge den studerande en känsla av att just detta ögonblick är till för hen – i lugn och närvaro. Om läraren är stressad och har många saker i tankarna, är det bättre att ta upp oron vid ett lugnare tillfälle.

Utgångspunkten är alltid den studerandes önskemål. Vilken typ av hjälp önskar hen? Vad är hen redo att ta emot?

Den studerande får inte lämnas ensam med sina bekymmer. Om samtalet inte fungerar direkt, är det bra att ta upp frågan igen vid ett senare tillfälle.

Kom också ihåg det icke-verbala. Tänk på exempelvis lämpligt avstånd, ögonkontakt och ett tonläge som passar situationen.

• Har du pratat med någon vuxen om din situation? Vet dina närstående att du har det svårt? Pratar du med dina vänner om det här?
• Vilket slags stöd eller hjälp önskar du? Vad tror du skulle kunna hjälpa dig?
• Finns det något du skulle vilja att jag gör? Vad kan jag göra för att hjälpa dig?
• När jag blir orolig för dig, är det min skyldighet att ta kontakt med studerandehälsovården och/eller hälso- och sjukvården efter att vi har pratat.
• Bara att reda ut situationen kan redan kännas lättande för dig. Vi kan också ta kontakt med studerandehälsovården tillsammans, om det känns svårt för dig att göra det själv.