Skip to main content

Vad är ett självdestruktivt tillstånd?

I ett självdestruktivt tillstånd upplever man ofta hopplöshet och känner att man inte kan ändra hur man mår. Det stämmer dock inte. I ett självdestruktivt tillstånd är det viktigt att hålla sig säker tills tillståndet går över.

Inte ens under de svåraste perioderna ser självskadebeteendet lika ut från en stund till en annan. Oftast mår man emellanåt lite bättre, och emellanåt lite sämre.  

Känslan av kontroll varierar också. Ibland kan det kännas som att man mår väldigt dåligt och är utlämnad åt de självdestruktiva impulserna. I andra stunder känns det självklart att man kan påverka hur man mår, och att man inte måste agera enligt tankarna. 

Självdestruktivt tillstånd 

Ett självdestruktivt tillstånd är ett tillstånd där de självdestruktiva impulserna är kraftiga, och risken för självmordsförsök oerhört hög. 

I ett självdestruktivt tillstånd upplever man mycket kraftig psykisk smärta. Det känns ofta som att man har hamnat i en återvändsgränd och att självmord är den enda lösningen. 

När tillståndet har lättat kan de känslor och handlingar som var aktuella under det självdestruktiva tillståndet kännas avlägsna, främmande eller skrämmande. 

I ett självdestruktivt tillstånd gör den extrema psykiska smärtan det svårt att tänka

  • Det är som att personen har tunnelseende. Hen uppfattar inte sin omgivning som vanligt, utan fokuset är begränsat till smärta och lidande. Allt känns svart, tomt, meningslöst eller hopplöst. 
  • Det är svårt eller omöjligt att byta perspektiv eller vara flexibel i sin problemlösning. Därför ser hen ingen väg ut ur återvändsgränden. 
  • Tankesättet är svartvitt och oflexibelt. Det känns som att det bara finns två alternativ: att lida för evigt, eller att fly in i döden. 
  • Upplevelsen av tid förändras. Det kan kännas som att tiden rinner ut och att man måste hitta en snabb lösning. Å andra sidan är det omöjligt att begripa att det plågsamma nuet inte kommer att vara för evigt. 
  • I ett självdestruktivt tillstånd är det ofta omöjligt att komma ihåg sina bättre stunder, anhöriga som bryr sig om en, eller att minnas sina egna mål, trots att allt detta annars känns viktigt. 
  • Ett självdestruktivt tillstånd inbegriper ofta också en upplevelse av att man tappar kontakt med andra, omgivningen och ibland till och med sin egen kropp.  

Självskadebeteende är ett flyktigt, inte permanent, tillstånd

Självdestruktiva tankar är alltid ett allvarligt tecken på lidande. De leder dock inte alltid till ett självdestruktivt tillstånd. 

Ofta kan man kontrollera de självdestruktiva tankarna tills de försvinner. Det är därför de flesta som tänker på självmord aldrig går så långt som att försöka ta sitt liv.  

Om de självdestruktiva tankarna leder till ett självdestruktivt tillstånd är risken för självmordsförsök hög. 

Även ett självdestruktivt tillstånd kan dock vara tillfälligt. När man har kommit ur det upplever man ofta sin situation, sina alternativ och sina möjligheter att få hjälp på ett helt annat sätt än i det självdestruktiva tillståndet. 

Det viktigaste är att vara i säkerhet 

De flesta personer som har överlevt ett självmordsförsök är senare lättade över att den självdestruktiva handlingen inte ledde till döden. När man är i ett självdestruktivt tillstånd bör man därför framför allt hålla sig säker. 

Graf över intesiteten i självdestruktiva impulser och den medförande risken för självdestruktiva handlingar.
Risken för självdestruktiva handlingar är inte lika stor hela tiden, inte ens i ett kritiskt skede. När det känns som värst är det viktigt att vara i säkerhet, en stund i taget, tills den värsta smärtan har avtagit.

Hur kan man komma ur ett självdestruktivt tillstånd? 

För att förhindra självmord är det viktigt att försöka förebygga att de självdestruktiva tankarna och de dåliga måendet övergår till ett självdestruktivt tillstånd. 

Dessutom är det viktigt att hitta sätt att hålla sig säker under det självdestruktiva tillståndet. De här metoderna används om man inte lyckas förebygga det självdestruktiva tillståndet. 

I ett självdestruktivt tillstånd kan man känna att man måste lösa situationen direkt, och att den enda lösningen är självmord. Då är det viktigt att försöka skjuta upp de självdestruktiva handlingarna, åtminstone en stund i taget, tills det självdestruktiva tillståndet har gått över. 

Kom ihåg

När man är i ett självdestruktivt tillstånd försämras tankeförmågan. Därför är det viktigt att göra en skyddsplan i förväg. Det är bra om den är enkel, så att det går att följa den under det självdestruktiva tillståndet.  

En skyddsplan är särskilt viktig för personer som någon gång har försökt begå självmord.  

Metoder för att få det självdestruktiva tillståndet att gå över snabbare

Upplevelser från personer som har varit i ett självdestruktivt tillstånd

“I det självdestruktiva tillståndet kändes allt tomt. Det kändes inte som att någonting i världen spelade någon roll, inte ens mina anhöriga eller familjen. Allt kändes väldigt avlägset. Den enda känslan var en extrem ångest, och det kändes som att jag drunknade i den.” 

“Självdestruktivitet är ett tillstånd där man tappar verklighetsuppfattningen. Känslan tar över och det finns inte utrymme för förnuftet att säga något. Efter att tillståndet hade börjat lätta drabbades jag av en enorm panik och rädsla, när jag förstod vad jag hade hållit på att göra. Jag skrämde mig själv. Jag tänkte: Höll jag verkligen på att göra något så hemskt? Jag började också omedelbart sakna mina anhöriga.”

“Jag har försökt ta mitt liv en gång. Det kändes som att hela mitt psyke var fångat i ett svart rör, och att jag inte kunde ta mig ut.

“Nu för tiden får jag då och då självdestruktiva tankar. När de försvinner känner jag en slags lättnad. Livet ser och känns mer meningsfullt igen. Då funderar jag över vad det var jag höll på med?”

“Jag försökte begå självmord. Min situation kändes hopplös. Jag hade så mycket ångest. Ändå kunde jag inte gråta ordentligt.”

“Jag var nära att skicka ett meddelande till alla mina anhöriga och be om ursäkt för att jag skulle försvinna för gott. Jag skrev också ett brev till min dåvarande partner.”

“När tillståndet gick över, kändes det konstigt och tomt. Jag kände stor skam.”

“I efterhand har jag varit tacksam över att jag fortfarande är i livet, och jag njuter till och med av livet.”

“Det självdestruktiva tillståndet var kopplat till en bottenlös trötthet, en paralyserande känsla, likgiltighet och en uppfattning om att ingenting betydde något. Jag kände mig outhärdligt ensam. Jag hade på något sätt tappat kontakten med anhöriga och mig själv. Ångesten går över alla gränser för vad man kan tolerera.”

“När jag försökte begå självmord var jag “frånkopplad från mig själv”. Det som räddade mig var att polis och ambulanspersonal grep in. När jag pratade med personalen i ambulansen fick jag tillbaka kontakten med mig själv och andra.”

“Under det självdestruktiva tillståndet var jag uppjagad och kände djup hopplöshet. Jag ville bara att allt lidande skulle ta slut. När tillståndet gick över blev jag lite rädd för mitt eget beteende.”

Hur kan Psykporten.fi hjälpa?

Symtomtester

Med hjälp av symtomtestet kan du bedöma hur allvarliga dina symtom är. Resultaten ger dig också tips om vad du ska göra härnäst.

Egenvårdsprogram

Med hjälp av egenvårdsprogrammen kan du förbättra ditt välbefinnande om du är bekymrad över din psykiska hälsa eller har lindriga symtom. Egenvårdsprogrammen innehåller information och övningar. Kolla in egenvårdsprogrammet för:

Nätterapi

I huvudsak för personer över 16 år. Du behöver en remiss och bankkoder.

Nätterapi bygger på ett självständigt arbetssätt på nätet. En nätterapeut som är specialiserad på dina symtom ger dig respons på dina övningar och svarar på frågor som dyker upp. Du behöver en läkarremiss för nätterapi.

Nätterapin för unga med social fobi är avsedd för 13–17-åringar. De övriga nätterapierna är avsedda för personer över 16 år.

Du kanske också är intresserad av