Vad är tvångssymtom hos barn?

I mild form förekommer detta beteende hos alla människor. Alla oroar sig ibland för exempelvis om ytterdörren har lämnats öppen.

Vad är tvångstankar?

Tvångstankar är återkommande, för en själv främmande och ångestframkallande tankar som tränger sig på. Det är svårt eller omöjligt att få bort dem ur tankarna eller att förtränga dem.

De kan också vara motbjudande och störande till sitt innehåll. Tvångstankar är dock helt ofarliga.

Vanliga tvångstankar hos barn är till exempel:

• oro för smuts, att bli sjuk och döden
• mycket starka rädslor för att något ont ska hända eller att man ska göra något fel
• störande och för en själv obehagliga sexuella föreställningar och tankar
• aggressiva föreställningar och tankar
• känslan av att man måste göra ”precis rätt”

Vad är tvångshandlingar?

Man försöker minska den starka ångest som tvångstankarna orsakar genom tvångshandlingar, det vill säga ritualer. Det centrala med dessa ritualer är att samma sak upprepas om och om igen. Ritualerna kan vara inre eller synliga.

Vanliga inre tvångshandlingar hos barn är till exempel:

• att söka eller be om bekräftelse
• överdrivet ursäktande eller erkännande
• att räkna
• att upprepa ”goda” ord eller siffror i tankarna
• överdriven bön

Vanliga synliga tvångshandlingar hos barn är till exempel:

• överdriven kontroll, till exempel av dörrar, egna saker, spisar eller andra elektriska apparater
• överdriven handtvätt eller städning
• upprepning av handlingar tills de känns ”rätt”
• att börja om från början, till exempel att skriva om och om igen
• att ordna saker
• undvika att röra vid saker

När handlar det om en störning?

Det handlar om tvångssyndrom när symtomen orsakar stark ångest eller väsentligt stör det dagliga livet. Cirka 1–3 % av barn och ungdomar har tvångssyndrom. Symtomen kan vara närvarande i vardagen nästan hela tiden eller uppträda periodvis.

Hur bör man förhålla sig till tvångssymtom?

Innehållet i tvångssymtomen avslöjar ofta vad som är viktigt för personen själv. Tvångssymtom kan hänga samman med rädslan för att man skulle agera i strid med de värderingar man själv anser vara viktiga.

Minska skamkänslorna

Tvångssymtom väcker starka känslor hos barnet och hela familjen. De kan orsaka stor rädsla och ångest. Ritualer eller tvångstankar väcker ofta också skamkänslor.

Ofta kan barnet med förnuftet inse att det är osannolikt att rädslan förverkligas, men trots det utför barnet ritualerna.

Det är bra att prata öppet om tvångssymtomen hemma, så att hemlighållande inte förvärrar symtomen och upprätthåller skamkänslorna.

Undvik att bekräfta

Till tvångssymtomens natur hör att söka bekräftelse och undvika situationer och saker som väcker ångest. Det är fullt förståeligt att anhöriga försöker hjälpa barnet genom att anpassa sitt eget beteende. Detta underblåser dock tvångssymtomen och håller dem vid liv.

Fundera på följande:

• Har du försäkrat ditt barn om att händerna är rena?
• Har du tvättat eller kontrollerat saker överdrivet mycket på barnets begäran?
• Har du rört vid dörrhandtag på offentliga platser så att ditt barn slipper göra det?
• Har du undvikit att prata om ämnen som kan utlösa ditt barns tvångstankar eller tvångshandlingar?
• Har du ändrat på din fritid eller anpassat dina arbetstider på grund av ditt barns tvångssymtom?

Hur behandlas tvångssymtom?

Behandlingen består av två centrala mål:

1. Att acceptera tvångstankarna

När tvångstankarna accepteras och man inser att de bara är tankar, orsakar de mindre ångest. Då minskar behovet av att utföra tvångshandlingar.

När man inte försöker undertrycka tvångstankarna börjar de med tiden att avta.

2. Att bryta sig loss från tvångshandlingar

Tvångshandlingar lindrar inte ångesten på lång sikt.

Målet är att lära sig att det inte orsakar orimlig ångest att avstå från tvångshandlingar och att det inte leder till att den fruktade händelsen inträffar.

Egenvårdsprogram för självständigt arbete

Egenvårdsprogrammet för barn med tvångssymtom hjälper till att bryta tvångssymtomens onda cirkel. Målet är att barnet ska kunna sluta med tvångshandlingarna och att den ångest som tvångstankarna orsakar ska minska.

Genom egenvårdsprogrammet får föräldern verktyg för att förhålla sig till tvångssymtom och stödja barnet. Programmet är även avsett som ett stöd för yrkespersoner som möter barn med tvångssymtom.

Programmet är avsett för lindriga och måttliga symtom.