F60.1 Schizoid personlighetsstörning

Personlighetsstörningar är långvariga och oflexibla tankesätt och beteendemönster som orsakar problem för personen själv och hens omgivning.

Nackdelarna visar sig vanligtvis som konflikter i personens relationer till andra människor och samhället. Dessa konflikter kan öka risken för depressions- och ångestsymtom. Personen uppfattar ofta inte själv sina problematiska drag som en störning.

Schizoid personlighetsstörning

Schizoid personlighetsstörning kännetecknas av en omfattande tillbakadragenhet från mänskliga relationer och ett begränsat uttryck för känslor. Personen kan dra sig tillbaka till ensamma fritidsaktiviteter, självreflektion och fantasi. Istället för mänskliga relationer kan det förekomma fjärrförhållanden eller starka relationer till husdjur. 

Personer som lider av en schizoid personlighetsstörning kan mycket väl klara sig utan behandling. De kan uppleva att deras livskvalitet är god tack vare den livsstil de har skapat sig. I en sådan situation med milda symtom behövs ofta ingen behandling.

Kännetecken på schizoid personlighetsstörning

Minst fyra av följande kännetecken måste vara uppfyllda.

• upplever glädje endast i ett fåtal saker eller aktiviteter
• känslomässig kyla, distans eller avtrubbning av känslor
• bristande förmåga att uttrycka varma känslor eller ilska gentemot andra
• likgiltighet inför positiv och negativ respons från andra
• endast ett begränsat intresse för sexuella relationer, med hänsyn till åldern
• att ständigt prioritera ensamma aktiviteter
• fantasivärldens och självreflektionens dominerande roll i tankarna
• brist på nära vänner eller förtroliga mänskliga relationer – det finns inga alls, det finns högst en eller så finns det inte ens någon önskan om dem
• oavsiktlig oförmåga att på något sätt ta hänsyn till rådande sociala normer eller seder

Kriterier för personlighetsstörningar

För alla diagnoser av personlighetsstörningar är det väsentligt att

1. personens beteende avviker från det som anses normalt i den aktuella kulturen
2. beteendet är långvarigt och oflexibelt samt uppträder i flera olika situationer
3. beteendet orsakar lidande för personen själv eller problem i sociala relationer

Förändringar i beteende eller personlighet

Gränsen mellan vad som anses vara normalt beteende och en personlighetsstörning är flytande. Även psykiskt friska människor kan i en situation med stark stress uppleva saker eller bete sig på avvikande sätt, men det är kortvarigt och situationsbundet.

Personlighetsstörningar skiljer sig från personlighetsförändringar. Personlighetsförändringar är beteendeförändringar som inträffar i vuxen ålder och som uppstår till följd av långvarig stress eller en psykiatrisk sjukdom, en hjärnskada eller någon annan sjukdom.

Störningens förlopp och prognos

Personlighetsstörningar börjar i barndomen, tonåren eller senast i ung vuxen ålder. Uppväxtmiljön och erfarenheterna av mänskliga relationer spelar en betydande roll i deras utveckling.

Personlighetsstörningar är vanliga. Enligt uppskattningar lider 5–15 % av vuxna av olika personlighetsstörningar. 

Personlighetsstörningar är långvariga störningar som kan pågå under hela livet. Deras stelhet och brist på flexibilitet kan dock mildras med åldern. 

Personlighetsstörningar kan förekomma i olika grader. Vid lindriga störningar orsakar beteendet problem endast då och då. Vid allvarligare störningar förekommer problemen kontinuerligt. I sådana fall kan personen även lida av andra psykiatriska störningar och verklighetsuppfattningen kan ibland svikta.

Hur behandlas personlighetsstörningar?

Personlighetsstörningar kan behandlas med psykoterapi, men den drabbades egen motivation är av avgörande betydelse. Personer som lider av personlighetsstörningar känner sällan igen störningen själva, så motivationen till behandling är oftast även i bästa fall svajig.

Vid behandling av personlighetsstörningar kan man använda olika former av psykoterapi.

Läkemedelsbehandling är vanligtvis inte till någon nytta vid behandling av personlighetsstörningar. Läkemedelsbehandling kan dock i vissa situationer användas som ett komplement till annan behandling eller för att behandla andra symtom eller störningar som är kopplade till personlighetsstörningar, såsom depression eller ångest.