Barn och självskadebeteende hos en anhörig
På den här sidan hittar du
- information om hur självskadebeteende hos en anhörig påverkar ett barn
- information om hur man söker hjälp
- råd för att prata med barnet.
Självskadebeteende hos en anhörig påverkar barn
När ett barn har en familjemedlem eller kompis med självskadebeteende, känner barnet ofta stor oro, rädsla, sorg och förvirring. Hen kan också vara arg, besviken eller nyfiken. Vetskapen om att en skolkamrat eller någon bekant på sociala medier har självdestruktiva tankar eller begår självdestruktiva handlingar kan väcka många slags känslor.
Till dig som är barn eller ungdom: Är du orolig för att någon anhörig är självdestruktiv?
I skolan kan du be om stöd och råd från
- hälsovårdaren
- kuratorn eller
- psykologen.
Om du vill ha råd anonymt, kontakta
- chatten Sekasin eller
- Kristelefonen dygnet runt: 09 2525 0112
Du kan också dela den här sidan med en vuxen som du skulle vilja prata om din oro med.
Vad bör barnet få veta?
Självskadebeteende hos en anhörig betyder inte att barnet inte är älskat och viktigt
Särskilt självskadebeteende hos en förälder kan få barn att tänka att de inte är viktiga för föräldern. Det är viktigt för barnet att få veta att föräldern med självskadebeteende älskar sitt barn precis lika mycket som en förälder som mår bra. När en förälder är i ett självdestruktivt tillstånd är det bara svårare för den att ta hänsyn till barnets behov och förstå hur viktig hen själv är för barnet.
Det är aldrig barnets fel att en anhörig är självdestruktiv
Det är aldrig barnets fel, oavsett hur mycket hen har krånglat, gjort dumheter eller orsakat oro.
Barnet får leka, skratta, umgås med kompisar och leva sitt liv
Barnet behöver inte känna skuld för att hen emellanåt kan vara bekymmerslös och fokusera på egna saker, trots att det finns oro och ängslan i familjen.
Berätta att det går att få hjälp mot självskadebeteende
Barnets oro lättar ofta av att veta att hens förälder får hjälp. Det är också viktigt att berätta för barnet att man kan bli frisk från självskadebeteende.
Skapa trygghet för barnet
När självskadebeteende påverkar ett barn, till exempel genom att en anhörig pratar eller agerar självdestruktivt eller begår självmord, så behöver barnet särskilt mycket trygghet.
Vardagliga saker som ger trygghet
- Viktiga personer för barnet.
- Välbekanta rutiner, intressen, platser och saker.
- Att man uppfyller barnets grundläggande behov på ett tillförlitligt sätt. De grundläggande behoven är skydd, mat, vila och närhet samt lek eller skola.
Du som är vuxen – sök hjälp
När även den vuxna tycker att situationen är sorglig eller skrämmande kan det vara svårt att erbjuda barnet trygghet och stöd. Då behöver den vuxna själv stöd för att kunna stötta barnet.
Tröskeln för att söka hjälp kan vara hög, både hos den självdestruktiva och hos anhöriga. Det är ändå bra att skaffa hjälp. Att få stöd av professionell personal och personer som varit med om samma sak underlättar ofta. Man behöver inte klara allt själv.
Var och när ska jag söka hjälp?
- Information, kamratstöd och rådgivning gällande hur man bemöter barn erbjuds till exempel av kamratstödsorganisationen Anhörigas stöd för mentalvården (FinFami).
- I frågor som rör självmord erbjuder Sorgbandet rf kamratstöd och information.
- Du kan också få råd från hälso- och sjukvårdspersonal i hur du stöttar ett barn när självskadebeteende påverkar en familj.
Prata med barnet
Ibland försöker man helt och hållet hemlighålla en självdestruktiv handling från ett barn, trots att det skulle påverka deras vardag. Man kan försöka låtsas som att ingenting har hänt. Ibland ljuger man för barnet om vad som har hänt. Syftet med att hemlighålla det är att skydda barnet.
Att inte tala om det hjälper inte
Man kan inte skydda ett barn från något som barnet redan har varit med om genom att inte prata om det.
Barn är bra på att upptäcka saker. De är oftast medvetna om allt centralt som händer runt omkring dem. Om man inte berättar ärligt för barnet om den sorg eller oro som har drabbat familjen, så fyller barnet ofta i luckorna själv med hjälp av sin fantasi.
Intressera dig för hur barnet mår
En självdestruktiv kris i familjen kan påverka barn på många olika sätt. Barnet kan bli apatiskt, dra sig undan eller till exempel regrediera och inte längre klara av saker som hen redan har lärt sig. Ibland kan barnet själv reagera med självdestruktiva tankar eller till och med handlingar.
Man bör följa upp hur barnet mår. När det gäller tankar hos ett äldre barn bör man rakt ut fråga barnet.
Om du märker förändringar hos barnet som oroar dig, be om hjälp från till exempel familjerådgivningen, skolan eller barnskyddet.
Kom ihåg
Om självskadebeteendet påverkar barnets liv på något sätt bör man inte försöka sopa det under mattan. Det bästa sättet att skydda barnet från skadliga effekter av självskadebeteendet är att prata om saken öppet på en nivå som passar barnets ålder.
Hur pratar jag med ett barn om självskadebeteende hos en anhörig?
När man pratar med ett barn är det viktigt att försöka förstå barnets perspektiv och att prata om det ur barnets synvinkel.
Samtalet kan beroende på situation påbörjas av personen som har ett självskadebeteende, en annan familjemedlem eller någon annan person som står nära barnet och familjen.
Behoven och färdigheterna för att samtala om saken är olika beroende på om barnet är litet, i lågstadieålder eller ungdom. Oavsett ålder behöver barnet stöd. Det är viktigt för barnet att veta att den vuxna är intresserad av att hen ska må bra även mitt i krisen.
Tips på hur vuxna kan prata med barn
Kom ihåg
När den vuxna själv får hjälp, så lättar oftast barnets oro. När den vuxna själv får hjälp, så hjälper det den vuxna att vara ett stöd för barnet.
Egenvårdsprogram som stöd
Om ditt barn har symtom på grund av situationen kan till exempel egenvårdsprogrammet för barn med ångest vara till hjälp. Du kan också kolla in egenvårdsprogrammet för samspel mellan barn och föräldrar.
Hur kan Psykporten.fi hjälpa?
Symtomtest
Det finns symtomtest för att bedöma psykiska problem hos unga och vuxna. Om du är orolig för ditt eget välbefinnande kan du med hjälp av symtomtesten bedöma hur allvarliga dina symtom är. Utgående från svaren får du tips på vad du kan göra för att underlätta situationen.
Egenvårdsprogram
Om du är orolig över ditt barns symtom eller din egen psykiska hälsa kan egenvårdsprogrammen hjälpa dig att få er familj att må bättre. Egenvårdsprogrammen innehåller information och övningar. Kolla in egenvårdsprogrammen för:
Nätterapier
För personer som är 16 år eller äldre finns terapi tillgänglig via smartenhet för flera olika tillstånd. Nätterapi går ut på att man gör olika uppgifter på egen hand. En nätterapeut ger respons på de uppgifter som du gör och svarar på dina frågor. Nätterapeuten har specialiserat sig på den typen av symtom som du har. Du behöver en läkarremiss för nätterapi.
