F60.2 Antisocial personlighetsstörning

Personlighetsstörningar är långvariga och oflexibla tankesätt och beteendemönster som orsakar problem för personen själv och hens omgivning.

Nackdelarna visar sig vanligtvis som konflikter i personens relationer till andra människor och samhället. Dessa konflikter kan utsätta personen för depressions- och ångestsymtom. Ofta uppfattar personen inte sina problematiska drag som en störning.

Antisocial personlighetsstörning

Den antisociala personligheten kännetecknas av likgiltighet inför allmänna normer och andras rättigheter samt oförmåga eller ovilja att ta hänsyn till andra människor.

Den som lider av denna störning är impulsiv, bedräglig, lättirriterad och ofta även aggressiv. Hen begår upprepade lagöverträdelser och ångrar inte sina handlingar. En antisocial person söker orsakerna till sitt beteende någon annanstans än hos sig själv. 

Kännetecken för antisocial personlighetsstörning

Minst tre av följande kännetecken måste vara uppfyllda.

• likgiltighet inför andras känslor
• ansvarslöshet och likgiltighet gentemot sociala normer, regler och skyldigheter
• svårigheter att upprätthålla varaktiga mänskliga relationer, även om det inte är svårt att knyta kontakter
• låg tolerans för frustration samt låg tröskel för att agera aggressivt och våldsamt
• oförmåga att känna skuld eller oförmåga att dra lärdom av otrevliga upplevelser och särskilt av bestraffningar
• en benägenhet att kritisera andra eller att med förskönande och rationaliserande argument försvara sitt eget beteende, vilket har lett till en konflikt med samhället

Antisocialt beteende börjar vanligtvis redan före 15 års ålder. Efter puberteten leder beteendet vanligtvis till rättsliga konsekvenser, ofta även fängelsestraff. Denna störning är ofta också förknippad med missbruk av rusmedel.  

Kriterier för personlighetsstörningar

För alla diagnoser av personlighetsstörningar är det väsentligt att

1. personens beteende avviker från det som anses normalt i den aktuella kulturen
2. beteendet är långvarigt och oflexibelt och yttrar sig i flera olika situationer
3. beteendet orsakar lidande för personen själv eller problem i sociala relationer

Förändringar i beteende eller personlighet

Gränsen mellan vad som anses vara normalt beteende och en personlighetsstörning är flytande. Även psykiskt friska människor kan i en situation med stark stress uppleva saker eller bete sig på avvikande sätt, men det är kortvarigt och situationsbundet.

Personlighetsstörningar skiljer sig från personlighetsförändringar. Personlighetsförändringar är beteendeförändringar som inträffar i vuxen ålder och som uppstår till följd av långvarig stress, psykiatrisk sjukdom, hjärnskada eller annan sjukdom.

Störningens förlopp och prognos

Personlighetsstörningar börjar i barndomen, tonåren eller senast i ung vuxen ålder. Uppväxtmiljön och erfarenheter av mänskliga relationer spelar en betydande roll för deras utveckling.

Personlighetsstörningar är vanliga. Enligt uppskattningar lider 5–15 % av vuxna av olika personlighetsstörningar. 

Personlighetsstörningar är långvariga störningar som kan bestå under hela livet. Deras stelhet och brist på flexibilitet kan dock mildras med åldern. 

Personlighetsstörningar kan förekomma i olika grader. Vid lindriga störningar orsakar beteendet problem endast tidvis. Vid allvarligare störningar förekommer problemen kontinuerligt. I sådana fall kan personen även lida av andra psykiatriska störningar och verklighetsuppfattningen kan ibland svikta. 

Hur behandlas personlighetsstörningar?

Personlighetsstörningar kan behandlas med psykoterapi, men den drabbades egen motivation är av avgörande betydelse. De som lider av personlighetsstörningar känner sällan själva igen störningen, vilket gör att motivationen för behandling ofta även i bästa fall är svag. 

Vid behandling av personlighetsstörningar kan man använda sig av olika former av psykoterapi. 

Läkemedelsbehandling är vanligtvis inte till någon nytta vid behandling av personlighetsstörningar. Läkemedelsbehandling kan dock i vissa situationer stödja annan behandling eller användas för att behandla andra symtom eller störningar som är kopplade till personlighetsstörningen, såsom depression eller ångest. 

Egenvårdsprogram

Egenvårdsrogrammet för aggression passar alla som vill reflektera över sin aggressivitet och sitt beteende samt bättre kontrollera sina reaktioner.

Målet med programmet är bättre hantering av aggression och därmed bättre livskvalitet samt mer fungerande mänskliga relationer.