Körförmåga

Om en läkare konstaterar att en patient inte uppfyller kriterierna för körhälsa, måste läkaren anmäla det till polisen. Det här ingår i läkarens skyldigheter, trots tystnadsplikten.

Om man bedömer att oförmågan att köra bil är tillfällig räcker det att berätta att patienten har körförbud och att registrera det i sjukjournalen. 

För att köra bil i Finland krävs

• att man är 18 år
• ett godkänt förarbevis
• ett läkarintyg där man har bedömt personens körhälsa, alltså hälsotillståndet i förhållande till körförmågan.

Ett körkort är alltid tidsbegränsat, och med bestämda intervall kontrolleras körhälsan.

Ett vanligt körkort, alltså kort i grupp 1, kan beviljas för 15 år i taget fram till att man har fyllt 70 år. Efter det måste kortet förnyas med fem års mellanrum.

Körtillstånd för grupp 2 (bland annat lastbilar, bussar, fordonskombinationer och yrkeskörtillstånd) beviljas i fem år i taget och två år i taget efter att man har fyllt 70 år. 

Vad påverkar körförmågan?

Medicinering 

Många läkemedel påverkar det centrala nervsystemet och försämrar körförmågan. Huvudregeln är att man inte får köra bil under påverkan av så kallade triangelläkemedel.

I vissa situationer är långvarig, regelbunden och kontrollerad användning av dessa läkemedel dock inte ett hinder för att köra.

Det bör man alltid diskutera med den behandlande läkaren. 

Depression 

Depression i sig försämrar inte förmågan att köra bil.

Eftersom en betydande andel av alla självmord begås av personer som kör bil, bedömer den behandlande läkaren självmordsrisken för den deprimerade och förbjuder vid behov personen tillfälligt från att köra. 

H3 Störning med impulskontroll och uppmärksamhet 

Ett säkert trafikbeteende kräver att man är lugn och har bra omdömesförmåga i trafiken. En mycket svår uppmärksamhetsstörning eller kraftig tendens till impulsivt beteende kan vara ett hinder för körtillstånd.

Impulsiviteten som hindrar körtillståndet har tidigare kunnat visa sig som ett annat riskbeteende, till exempel genom att man upprepade gånger söker sig till farliga situationer. 

Dagtrötthet 

I vissa situationer och vid vissa sjukdomar är dagtröttheten så kraftig att det finns en betydande risk att personen somnar vid ratten.

Sådana sjukdomar kan vara till exempel obehandlad sömnapné och narkolepsi.

En person som uppvisar en betydande tendens att somna får inte köra bil. 

Beroendeproblem 

Körtillstånd kan inte heller beviljas till en person som har ett okontrollerat rusmedelsberoende, oavsett om det handlar om alkohol, lugnande läkemedel eller droger.

En läkare bedömer alltid individuellt om en person använder rusmedel på ett okontrollerat sätt.

Bedömningen påverkas förutom av mängden preparat som används även av personens beteende, till exempel tidigare rattfylleri. 

Psykoser 

En person i akut psykos har oftast inte förmåga att köra bil. I dessa situationer räcker det oftast inte med att informera patienten om körförbudet, utan man måste göra en anmälan till polisen.

Långvarigt vanföreställningssyndrom som inte påverkar funktionsförmågan i vardagen är oftast inte ett hinder för att köra bil. 

Minnessjukdomar 

Progredierande minnessjukdomar försämrar körförmågan med tiden. Diagnosen minnessjukdom är dock i sig inte ett hinder för körtillstånd.

När man bedömer körförmågan är det viktigaste att bedöma uppfattningsförmåga och exekutiva funktioner. Det finns olika tester för att bedöma det, som man använder varje år för att bedöma körförmågan hos en minnessjuk person.

Om en person inte uppfyller kriterierna för körhälsa måste läkaren anmäla detta till polisen. 

Andra hjärnsjukdomar 

Hjärninfarkter, hjärnskador och många andra hjärnsjukdomar kan orsaka svårigheter med informationshantering, vilket påverkar körförmågan.

Körförmågan försämras särskilt av svårigheter med uppfattning, exekutiva funktioner och uppmärksamhet. I oklara fall krävs ofta att en neuropsykolog bedömer körförmågan. 

Epilepsi 

Epilepsi påverkar förmågan att köra bil avsevärt. Man kan inte bevilja körtillstånd om en person löper risk att få ett epileptiskt anfall när hen kör.

Det är oftast möjligt att få tillbaka ett vanligt körtillstånd (grupp 1) efter 3–6 månader om det handlar om ett enstaka anfall som anses vara sporadiskt. Om en person diagnostiseras med epilepsi och påbörjar medicinering för det, kan hen vanligtvis inte köra personbil förrän hen inte har uppvisat anfall på ett år.

Det är möjligt att få tillbaka körtillstånd i grupp 2 (bland annat lastbilar, bussar, fordonskombinationer och yrkeskörtillstånd) fem år efter ett enstaka anfall. Om en person konstateras lida av epilepsi förlorar hen körtillståndet i minst 10 år. En förutsättning för att förbudet ska hävas är att man har kunnat sluta med epilepsimedicinering och inte har uppvisat anfall på 10 år.