Skip to main content

Egenvårdsprogram

När är det fråga om en ätstörning?

Ätstörningar hos små barn är sällsynta. Sådana störningar förekommer hos 1–3 procent av alla barn som utvecklas typiskt. Risken för ätstörning är klart större hos autistiska barn och barn med utvecklingsförsening.

Det är möjligt att diagnostisera en ätstörning hos ett litet barn när alla kriterier nedan uppfylls

  • barnets tillväxt blir långsammare eller barnets vikt går ner
  • ätsvårigheterna har varat minst en månad
  • det finns ingen sjukdom eller annan psykisk störning bakom symtomen

Ätstörningar hos små barn skiljer sig från ätstörningar hos äldre barn, ungdomar och vuxna, som inkluderar anorexi, bulimi och hetsätning.

Vad är ätstörningar hos små barn?

För närvarande är det möjligt att diagnostisera följande ätstörningar hos små barn:

  • Matvägran hos spädbarn och barn, eller
  • Picasyndrom hos spädbarn och barn, som innebär att barnet äter sådant som inte är lämpligt att äta

Diagnosklassificeringen i Finland kommer dock att förändras. I fortsättningen är diagnoserna inte beroende av åldern, utan alla problem som anknyter till ätandet kommer att finnas i samma kategori.

Av diagnoserna utelämnas också den förstnämnda, dvs. matvägran hos spädbarn och barn, och den ersätts med ARFID. Picasyndromet kommer att finnas kvar, men åldersattributet tas bort från det.

ARFID är det nya namnet på ätstörning

Namnet ARFID kommer från orden avoidant/restrictive food intake disorder. ARFID förknippas med långvariga problem med ätande och måltider.

ARFID är ofta förknippad med väldigt selektivt ätande med sensorisk känslighet som underliggande orsak. ARFID kan medföra betydande viktminskning, långsammare tillväxt, bristtillstånd och ökad stress i matsituationer. Barn som har ARFID har också konstaterats lida av bristande intresse för att äta och rädsla för att äta.

ARFID förekommer också hos vuxna. Det skiljer sig från andra ätstörningar hos vuxna genom att det inte åtföljs av tankar som är typiska för ätstörningar eller av störning av kroppsbilden.

Vad orsakar ätstörningar?

Ätstörningar hos små barn har samma underliggande orsaker som problem med ätandet hos barn i allmänhet, men på ätstörningsnivå är symtomen starkare. De gör också att barnet växer och eventuellt också utvecklas långsammare. Dessutom orsakar de ofta utmaningar i samspelet och de sociala relationerna.

Problem med samspel kan bidra till ätstörning

Ibland kan problem med samspelet mellan barnet och föräldern vara en underliggande orsak till en ätstörning. Sådana problem kan orsakas av en ätstörning eller ett annat problem med den psykiska hälsan hos föräldern, eller av förälderns användning av rusmedel eller traumaupplevelser.

Om föräldern är utbränd eller har problem med parrelationen, kan också detta påverka växelverkan mellan barnet och föräldern.

Hur behandlas ätstörningar?

Om du misstänker en ätstörning hos ett litet barn, kontakta rådgivningsbyrån i ett så tidigt skede som möjligt. På rådgivningen görs en omfattande inledande kartläggning för att utreda eventuella sjukdomar och faktorer som anknyter till interaktionen som kan ligga bakom problemen.

Ofta behövs en remiss till den specialiserade sjukvården, där barnet samtidigt kan bedömas och vårdas av flera olika experter, till exempel av barnläkare, talterapeut, ergoterapeut, näringsterapeut, barnneurolog och experter inom barnpsykiatri. Vården planeras individuellt utifrån ätstörningens orsak.

Kom ihåg

Ätstörningar hos små barn är sällsynta.

Ätstörningar hos små barn åtföljs alltid av att barnets viktökning blir långsammare eller att barnets vikt minskar.

Ätstörningar hos små barn bedöms och behandlas vanligen inom den specialiserade sjukvården.