Egenvårdsprogram

Barnets kompisfärdigheter stärks med åldern då nervsystemet mognar inom flera utvecklingsområden.

Utveckling av barnets informationsfärdigheter

Färdigheterna i att ta emot, bearbeta och lagra information utvecklas i takt med att nervsystemet utvecklas och man lär sig saker och ting. Det stärker barnets beredskap att umgås socialt.

När barnet utvecklar sina informationsfärdigheter blir det lättare för hen att förstå, utvärdera och delta i sociala situationer och kompisrelationer.

Uppbyggnad av färdigheter

Kompisfärdigheter baseras på kompletterande färdigheter som interaktions-, självreglerings- och empatifärdigheter. Ingen föds med inbyggda kompisfärdigheter.

Föräldrarna och andra människor i barnets närhet har en viktig roll när barnet utvecklar sina kompisfärdigheter hemma, i skolan och i hobbyer.

En vuxen som förebild

Barnet observerar, följer och kopierar det som andra gör. Barnet tar hela tiden automatiskt efter andra i vardagliga sociala situationer.

En vuxen kan också lära barnet kompisfärdigheter genom att föregå med gott exempel och verbalt berätta hurdant ett önskvärt beteende i situationen är.

Föräldern kan föregå med gott exempel eller använda en lek för att visa hur man inleder ett samtal eller hur man ska reagera om någon är ledsen. Det hjälper barnet att internalisera sociala beteenden.

Barn lär sig av varandra

Barn lär sig också kompisfärdigheter genom att ta efter varandra. De kan till exempel lära sig av varandra hur man är, agerar, talar eller blir omtyckt i olika situationer.

Genom uppfostran och undervisning lär sig barnet att anpassa sig till det omgivande sociala samhället och kompiskretsen.

En vuxen kan hjälpa barnet att uppfatta och tolka olika sociala förväntningar och situationer.

Barnet behöver en vuxen för att sätta gränser om kompiskretsens inflytande eller respons inte är bra för barnet.

Hemmets påverkan

Ett varmt och tryggt förhållande mellan föräldern och barnet är grundläggande när barnet ska utveckla sina kompisfärdigheter. Upplevelser av att bli accepterad och en positiv självbild uppmuntrar barnet att söka sig till andra och skapa kompisrelationer.

Att ta hänsyn till barnets temperament

Temperamentet är ett medfött och relativt bestående drag som beskriver en individs sätt att reagera på omgivningen, känslor och sociala situationer. 

Förmågan att skapa sociala kontakter är en del av temperamentet och är kopplad till barnets naturliga vilja att interagera med andra. Det finns individuella skillnader i denna förmåga. 

Olika barn har nytta av olika uppfostringsmetoder. Föräldrarna kan använda väldigt olika uppfostringsmetoder för sina barn med olika temperament. 

• Ett blygt barn kan behöva en vuxen som uppmuntrar hen och är med när barnet tar sociala initiativ. 
• Ett utåtriktat barn kan behöva stöd av en vuxen för att lyssna på och ta hänsyn till andra.  

Småbarnspedagogik, skola, hobbyverksamhet och andra människor i barnets närhet

Småbarnspedagogiken, skolan, hobbyverksamheter och andra människor i barnets närhet stöder uppfostringsarbetet hemma. Barnet lär sig sociala färdigheter, värderingar och allmänna beteenderegler.

Kompisfärdigheterna utvecklas med tiden i olika miljöer genom övning, upprepning och respons. Det är viktigt att erbjuda barnet möjligheter att interagera med andra barn och öva på sina kompisfärdigheter.

Barn övar på sina kompisfärdigheter hemma, på dagis och i skolan samt i hobbyverksamheter. I takt med att barnet växer blir kompisrelationerna en allt viktigare del av hens sociala nätverk.

Respons ändrar barnets beteende

I takt med att barnet får mer erfarenhet lär hen sig att bli mer skicklig i sociala situationer. Barn märker ofta snabbt om de blir bortstötta eller ignorerade på grund av något som de sagt eller gjort.

Genom att prova sig fram lär sig barnen vilket beteende som ger ett positivt resultat. Det förstärker i sin tur det beteendet.

Responsen från andra barn formar också barnets bild av sig själv och sin roll i kamratgruppen.

Uppväxtmiljön

Genom samspelet med andra tar barnet också till sig attityderna och de oskrivna beteendereglerna i sin uppväxtmiljö. Dessa kan variera mellan olika familjer, kulturer och tider.