Egenvårdsprogram

En separation är en kris även för barnet

Att föräldrarna separerar är en av de vanligaste livskriserna i ett barns liv. Separationen ställer barnets hela värld på ända. Anpassningen kan ta flera år.

Studier visar att den största riskfaktorn för ett barns välbefinnande är att det förekommer mycket konflikter mellan föräldrarna – oavsett om föräldrarna är tillsammans eller inte. Ofta har föräldrarnas relation varit konfliktfylld redan före separationen, vilket kan ha lett till ångest hos barnet. Om grälandet minskar i och med separationen kan separationen innebära något positivt för barnets utveckling.

Liksom på ett flygplan så måste föräldern, i händelse av en separation, först sätta syrgasmasken på sitt eget ansikte. Då kan hen allra bäst hjälpa barnet att hantera känslorna kopplade till separationen. Föräldrarnas välbefinnande ökar barnens välbefinnande.

Att berätta för barnen om separationen

Att föräldrarna separerar får livet att verka oförutsägbart i barnets ögon. Föräldrarna kan stöda barnet genom att avsätta tillräckligt med tid för att berätta om och behandla saken. Berätta för barnet att separationen är slutgiltig. Berätta för barnet att ni försöker arbeta tillsammans på ett sådant sätt att allt ska vara bra för barnet.

För ett barn under 7 år bör man informera om separationen tidigast två veckor före den konkreta separationen. För äldre barn kan man berätta lite tidigare än så. Praktiska frågor, såsom boendearrangemang, bör vara på det klara före man berättar.

Båda föräldrarna bör vara närvarande när man berättar om separationen. Avsätt en lugn stund för detta och se till att barnet direkt efter det inte ska delta i hobbyverksamhet eller träffa vänner.

Anledningen till separationen

Det är viktigt att barnet får höra en anledning till att föräldrarna skiljer sig. Du kan berätta för barnet att kärleken mellan föräldrarna har tagit slut, men att det inte har något att göra med barnet. Barnet kan skylla sig själv för separationen ifall hen inte delges en uppenbar anledning. Det måste göras tydligt för barnet att hen inte kunde ha förhindrat separationen.

Separationsberättelse

Det lönar sig för föräldrarna att kunna erbjuda en så kallad separationsberättelse för barnet. Båda föräldrarna kan ha sin egen berättelse, och barnet behöver inte välja mellan dem. I separationsberättelsen förklarar föräldrarna för barnet hur de blev förtjusta och förälskade i varandra och att de var lyckliga tillsammans.

Vidare var förhållandet inte ett misstag, och det var inte heller ett misstag att få barn. Kärleken mellan föräldrarna kan ändå ta slut även om kärleken till barnet inte gör det. Föräldrarna försökte sitt bästa, men det var inte tillräckligt. Man kan berätta för barnet att en av föräldrarna vill separera eller att beslutet är gemensamt. Separationsberättelsen är en sorts ursäkt till barnet.

Skyll inte på den andra föräldern

Förklaringen till separationen får inte handla om att smutskasta eller skylla på en av föräldrarna. Till exempel behöver barnet inte veta ifall ena föräldern varit otrogen. Barnet behöver få beundra båda sina föräldrar, och får inte berövas möjligheten att göra det. Genom att kritisera den andra föräldern kritiserar man också sitt eget barn. Barnet tror att det måste vara något fel på hen också ifall det är något fel på föräldern.

I följande video berättar Heli Vaaranen, direktör för Befolkningsförbundets relationscentrum Parisuhdekeskus, om hur man pratar med barn om separationen och vad som bör tas i beaktande.

Bygga upp separationsfred

​​​​Det är viktigt att bygga upp en separationsfred. I följande video berättar Heli Vaaranen, direktör för Befolkningsförbundets relationscentrum Parisuhdekeskus, om grunder för att bygga upp separationsfred.