Egenvårdsprogram

Man vet inte exakt varför interaktioner är så skrämmande för vissa att de med tiden utvecklar en ångeststörning.  Man tror i allmänhet att utvecklingen av en störning är summan av många faktorer.

Man anser att det påverkas åtminstone av ärftlig benägenhet, mönster som lärts in av föräldrarna samt tidigare erfarenheter.

Ärftlig benägenhet

Benägenheten till försiktighet och tendensen till social rädsla anses vara delvis ärftlig. 

Detta stöds av observationer om att rädsla för sociala situationer förekommer oftare hos personer vars nära släktingar har liknande rädslor.

Mönster som lärts in av föräldrarna

En faktor som bidrar till uppkomsten av ångest är inlärning.

Om ett barn växer upp i en miljö där man aktar sig för sociala situationer kan också barnet börja uppleva sådana situationer som hotfulla. En uppväxtmiljö som är sträng och förlöjligande har observerats bidra till utvecklingen av social ångest.

Tidigare erfarenheter av sociala situationer

Många som känner sig nervösa i sociala situationer kommer ihåg situationer från barndomen där de har utsatts för negativ kritik från andra. I sådana situationer har man upplevt att man blivit mobbad, generad eller skamsen.

Sådana upplevelser kan med tiden bli till föreställningar som påverkar hur man gestaltar nya situationer. Gamla rädslor kan aktiveras i situationer där man eventuellt blir utvärderad av andra.

Att vara offer för mobbning har observerats ha en stark koppling till utvecklingen av social ångest.