Kroppens språk

Den fysiska förnimmelsen varierar inte endast med känslan, utan även från människa till människa. Hos någon bultar vrede i tinningarna, hos en annan sticker den i armarna, hos en tredje i hela huvudet och hos en fjärde i halsen och bröstkorgen.

Och glädje? Hos en del bubblar den i hjärttrakten, hos andra på hjässan eller som en strålande känsla i hela kroppen. Hur känns ångest? Snör den åt strupen? Trycker den över bröstet? Kniper den i magen eller känns den som ett band runt huvudet? Alla dessa förnimmelser är lika tänkbara. Samma känsla kan dessutom kännas på lite olika sätt beroende på styrkan och situationen, och också beroende på vilka andra känslor som förekommer samtidigt. Om känslorna har ett fysiskt språk, dvs. kan upplevas fysiskt, måste det finnas någonting som ger upphov till denna upplevelse, och det gör det.

Beroende på känslan kan denna bakomliggande orsak bestå av olika kombinationer av signalsubstanser och hormoner: endorfiner vid glädje, adrenalin vid rädsla, oxytocin vid välbehag osv.

I den mest förenklade formen kan man tänka sig att en känsla är en kemisk händelse i kroppen. Effekten förnims som en fysisk (och psykisk) upplevelse. En känsla är naturligtvis även ofta förknippad med olika tankar, som beror på personen, sammanhanget, känslan osv.

Om vi stannar upp för ett ögonblick för tänka på en känsla, utan en tanke, gör vi kanske en iakttagelse som det är skäl att gripa tag i. Har du nämligen någon gång märkt att trots att de tankar som är förknippade med känslan av exempelvis vrede har skingrats eller försvunnit, så finns själva känslan i kroppen kvar?
Du funderar kanske på varför du fortfarande känner vrede, trots att det inte längre finns någon orsak, trots att tankarna kring det inträffade har förändrats? Du tycker att det känns som om känslan lever sitt eget liv i kroppen.

Ibland beror det på att den fysiska händelsen i anknytning till känslan, stormen av signalsubstans och hormoner, det kemiska kaoset och den fysiska spänningen, fortfarande råder i kroppen trots att tankarna har förändrats. Det tar en tid innan stormen avtar och sköljs bort. Ibland är det bra att bara låta känslan vara och låta den gå över av sig själv. Låta känslan skölja som en våg mot stranden, utan att bli förbryllad över dess existens.

Och hur är det med ordspråket ”en stor glädje gråter”? Har du märkt att en stark glädje ibland följs av en lindrig känsla av nedstämdhet, som man inte riktigt kan förklara? Även om det inte finns någon forskning kring ämnet, skulle man förenklat kunna föreställa sig att mättnaden på välbehagshormoner följs av en stunds bristtillstånd i fråga om signalsubstanserna, innan balansen i kroppen återställs.

Bidrar det till en bättre förståelse för varför känslorna inte alltid lyder viljan om man granskar dem som ett fysiskt fenomen på det här sättet? Varför känslorna inte försvinner eller dyker upp när vi vill? Skulle detta perspektiv kunna göra det lättare att uthärda en besvärlig känsla?

I den här övningen granskas känslorna som fysiska händelser.

Skriv ner en beskrivning av var i kroppen du känner de känslor som räknas upp nedan. Försök vara så exakt som möjligt i det beskrivande språkbruket. Om känslan börjar i en fysisk punkt och slutar i en annan ska du också beskriva detta. T.ex. “För mig känns ångest först som en åtsnörning av halsen, och efter att detta har pågått ett tag känner jag ångesten som en ihålig och gnagande smärta i magen. Jag märker också att ångesten känns som en molande smärta i nackområdet”.

Känslor att beskriva:

• glädje
• spänning
• sorg
• vrede
• rädsla
• ångest
• avtrubbning
• tillfredsställelse
• lycka
• kärlek
• tillgivenhet
• besvikelse
• nyfikenhet
• skam