Egenvårdsprogram

Diskussioner hjälper barnet att förstå förändringar i vardagen, familjens situation och de vuxnas beteende. När familjen vågar möta även svåra saker genom att prata, skapar det tillit, hopp och trygghet.

Varför är det viktigt att tala öppet?

Det är vanligt att föräldrar vill skydda sina barn från svåra saker. Barnet uppfattar ändå lätt stämningen i hemmet, så det är viktigt att tala även om svårigheter.

Det är bra att barnet får en förklaring till sådant som påverkar familjens vardag och stämning. En diskussion innebär inte att allt måste delas med barnet. Syftet med samtalet är att familjemedlemmarna ska förstå situationen samt de känslor och reaktioner som situationen väcker hos dem.

Hur hjälper diskussionen?

Diskussionen hjälper föräldern att förstå barnets upplevelser och reaktioner.

Att förstå de andra familjemedlemmarnas upplevelser och reaktioner stärker familjebanden och hjälper att tillsammans hitta lösningar på vardagens utmaningar. Det skapar en känsla av samhörighet och framtidshopp.

När man talar om svåra saker hör barnet också att det inte är hens ansvar.

Gemensam förståelse stöder välbefinnandet

När alla familjemedlemmar har liknande information och uppfattning om familjens situation talar man om gemensam förståelse. Gemensam förståelse betyder inte att alla måste vara av samma åsikt.

Gemensam förståelse kan uppstå när föräldrarna talar öppet om familjens saker med barnet, med hänsyn till barnets ålder. När man vågar tala och fråga även om svåra saker, för det familjen närmare och hjälper att tillsammans hitta lösningar för vardagen.

Gemensam förståelse med aktörer utanför familjen

Gemensam förståelse är också viktig mellan barnets olika vardagsmiljöer.

När de viktiga vuxna i barnets liv på daghemmet, i skolan eller i fritidsmiljöer känner till familjens livssituation, kan de bättre stöda barnet och ta hänsyn till hens individuella behov.

När barnet vet att de vuxna känner till familjens situation, behöver barnet inte själv oroa sig för den.

Hur tala med ett barn eller en ung person?

Man kan berätta för barnet att det förändrade beteendet hos en förälder eller familjemedlem inte beror på barnet. Det är också bra att berätta att den vuxna söker hjälp för saken och att barnet inte behöver oroa sig för det.

Man kan fråga barnet vilka tankar och känslor saken väcker hos hen. Även om barnet inte svarar förstår hen att det är tillåtet att tala om saken.

Vad ska man tala om och vad ska man låta bli att säga?

Till exempel kan problem i en parrelation eller en förälders traumatiska erfarenheter ta sig uttryck i förälderns sätt att agera eller bete sig. I sådana fall är det bra att nämna dessa saker med eftertanke, på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och som känns tryggt.

Man kan berätta för barnet om sjukdomar, stress, ekonomiska svårigheter eller relationsproblem på en allmän nivå. Det är bra att berätta hur dessa saker eventuellt påverkar förälderns reaktioner eller agerande.

Man ska inte berätta saker som hör till vuxnas intima relationer eller som inte lämpar sig för barnets åldersnivå.

Skolbarn och unga

Ett skolbarn eller en ung person kan redan ha ganska mycket information om olika saker och om problem som drabbat familjen. Den unga kan få information från olika källor, och den kan vara felaktig. Därför är det bra att föräldern förklarar vad det handlar om och berättar saker ur sitt och familjens perspektiv.