Vad är tvångssyndrom?

Tvångssyndrom består av olika tvångstankar och tvångshandlingar. Dessa förekommer i lindrig form hos alla människor. Alla är vi ibland oroliga till exempel för om vi lämnade kaffebryggaren på. Ibland går vi till och med tillbaka hem för att kontrollera saken. Ibland växer sig rädslan för att det ska börja brinna orimligt stark och man börjar ägna ansenligt mycket tid åt kontroller varje dag. Då kan det vara fråga om tvångssyndrom. Ca 2–3 procent av alla människor lider av denna störning.

Tvångstankar orsakar ofta kraftig ångest som man försöker lindra med olika ritualer. Ångesten lindras i regel med hjälp av ritualerna, men bara tillfälligt. Därför måste man upprepa ritualerna om och om igen, vilket kräver både mycket tid och energi.

 

 Hur visar sig tvångssyndrom?

Tvångssyndrom består av tvångstankar och tvångshandlingar (dvs. ritualer). Tvångstankar är upprepade, ångestframkallande tankar som är främmande för personen som får dem och svåra eller omöjliga att bli av eller förtränga. Vanliga tvångstankar är till exempel rädsla för smitta när man rör vid ett föremål, rädsla för eller misstanke om att man ska skada en annan människa, en ihärdig rädsla för att bli sjuk och ett tvångsmässigt behov av att ordna föremål symmetriskt.

Dessutom är tvångstankar ganska ofta sexuella eller våldsamma till innehållet. Då kan personen till exempel ha en tvångsmässig återkommande lust att slå någon eller drabbas av påträngande och ihärdiga sexuella inre bilder som personen upplever som olämpliga. Trots dessa tankar är tvångssyndrom inte förenade med ökad risk att agera våldsamt eller bete sig sexuellt olämpligt.

Tvångshandlingarna, alltså ritualerna, kan vara antingen handlingar som syns utåt eller tankar i personens inre. Typiska yttre handlingar är att man tvättar händerna, ordnar föremål symmetriskt och utför upprepade kontroller (till exempel om spisen är avstängd). Tvångsmässigt samlande av saker kan också förekomma. Inre tvångshandlingar är till exempel att man ber, räknar och upprepar vissa ord i tanken. Det kännetecknande för dessa ritualer är att de upprepas och att de upplevs som svåra eller omöjliga att stå emot.

Tvångstankar orsakar ofta kraftig ångest som man försöker lindra med olika ritualer. Ångesten lindras i regel med hjälp av ritualerna, men bara tillfälligt. Det brukar alltså finnas någon ångestframkallande tvångstanke bakom tvångshandlingarna. Nedan finns några exempel på tvångstankar och tvångshandlingarna som är kopplade till dem.

Tvångssyndrom kan uppträda på väldigt många olika sätt. Många drabbade har både tvångstankar och tvångshandlingar, men tvångssyndrom kan också framhäva bara ett av dessa fenomen. Symtomen kan vara nästintill konstant närvarande i vardagen eller uppträda periodvis. Man kan antingen ha tvångssyndrom bara inom ett tema (t.ex. hygien) eller så kan syndromet ha olika innehåll. Oftast kan man dock räkna upp 1–3 vanliga teman, som merparten av tvångssyndromet hör till. Även om man kan beskriva tvångssyndrom i generella drag är varje människas symtom till syvende och sist mycket individuella.

Se en erfarenhetsexpert beskriva sitt tvångssyndrom. (Videon på finska)

 När är det fråga om tvångssyndrom?

Alla oroar vi oss någon gång till exempel för om vi lämnade kaffebryggaren på. Ibland vänder vi till och med hemåt igen på vägen till jobbet för att kontrollera saken. Vissa personer är av naturen mera aktsamma, noggranna, renliga och punktliga än andra. Företeelser som betecknas som tvångstankar och tvångshandlingar ingår i lindrigare varianter i alla människors vardag och vissa människor är av naturen mer benägna att tänka sådana tankar och utföra sådana handlingar. Det behöver dock inte vara fråga om tvångssyndrom.

Man börjar prata om tvångssyndrom först om tvångstankarna och/eller tvångshandlingarna

  • är svåra och ihärdiga, och man inte kan stå emot dem även om man försöker.
  • är överdrivna eller oändamålsenliga med tanke på situationen. Ofta identifierar även personen själv sina symtom som irrationella och vill bli fri från dem.
  • inte ger tillfredsställelse, även om tvångshandlingar kan lindra ångesten tillfälligt.
  • orsakar ångest eller stör personens övriga liv, till exempel genom att de tar mycket tid. Man kanske ägnar flera timmar varje dag åt tvångshandlingarna eller rentav större delen av sin vakna tid.
  • har pågått i flera veckor, ofta till och med i flera år.

Uppskattningsvis 2–3 procent av den vuxna befolkningen lider av tvångssyndrom. Störningen är lika vanlig bland män som kvinnor, men könet har i viss mån betydelse för symtombildens exakthet och åldern vid sjukdomsdebuten.

För detta egenvårdsprogram har det ingen betydelse om du har diagnostiserats med tvångssyndrom eller inte. Det viktigaste är om du själv upplever att ditt tvångssyndrom ger dig ångest eller begränsar ditt liv.

Bedöm hur allvarliga dina symtom är genom att fylla i enkäten om tvångssyndrom. Anteckna dina poäng så att du kan följa upp hur dina symtom utvecklas under egenvårdsprogrammets gång.

Enkät om tvångssyndrom (Enbart på finska)

Se en erfarenhetsexpert beskriva känslorna relaterade till tvångssyndromet. (Videon på finska)

Om du vill kan du läsa mer om tvångssyndrom till exempel i delen Sökning enligt diagnos, som finns på Psykporten, eller i Terveysporttis finska artikel Mikä on pakko-oireinen häiriö? (Vad är tvångssyndrom?).

Sökning enligt diagnos: Tvångssyndrom Terveysportti: Mikä on pakko-oireinen häiriö? (Enbart på finska)

 Utvecklingen av tvångssyndrom

Tvångssyndrom utvecklas oftast i puberteten eller i ung vuxen ålder. Syndromet kan dock uppträda redan i barndomen eller ibland först i senare ålder. Hos kvinnor kan tvångssyndrom i vuxen ålder utlösas av graviditet eller förlossning. Genomsnittsåldern vid sjukdomsdebuten är 19,5 år.

Tvångssyndrom utvecklas vanligtvis långsamt. När störningen har utvecklats är det vanligt att symtomen uppträder i varierande omfattning i flera år eller årtionden. Hos äldre personen uppträder tvångssyndrom oftast periodvis. Symtomen kan vara likadana år efter år eller gradvis förvärras. Med lämplig behandling kan långvariga symtom lindras avsevärt.

Ärftliga faktorer och påfrestande livshändelser tycks påverka utvecklingen av tvångssyndrom. Även inlärningserfarenheter påverkar utvecklingen av tvångssyndrom. Dessa inlärningserfarenheter är oavsiktliga. Personen lär sig alltså inte avsiktligt beteenden som ökar risken för tvångssyndrom. Tvångssyndromet utvecklas i takt med att personen inser sambandet mellan en handling och att ångesten minskar. Tvångssyndrom uppstår när personen börjar utföra denna handling överdrivet mycket för att lindra sin ångest. Nedan beskrivs denna inlärningsprocess närmare.

 En ond cirkel bakom syndromet

Ritualiserade handlingar (som att kontrollera spisen eller tvätta händerna) minskar ångesten, men bara tillfälligt. På lång sikt skapar tanken bara ännu mer ångest om man försöker undvika ångestkänslorna med hjälp av ritualer. På så sätt skapas en ond cirkel som upprätthåller tvångssyndromet.

Det effektivaste sättet att bli fri från tvångssyndromet är att frigöra sig från den onda cirkeln som upprätthåller syndromet. För att övervinna sina symtom är det därför av största vikt att man identifierar den onda cirkeln som stärker tvångssyndromet.

Hur den onda cirkeln uppstår:

Eftersom effekten av den ritualiserade handlingen är kortvarig måste handlingen snart upprepas igen. Därtill blir effekten av ritualerna svagare med tiden. För att få tillfällig lindring måste man alltså kontinuerligt upprepa ritualen och dessutom behöver man upprepa ritualen allt oftare för att ångesten ska lindras. Till slut kan den ritualiserade handlingen uppfylla större delen av ens vakna tid och trots det blir man inte av med den obehagliga känslan. Den onda cirkeln stärks alltså på detta sätt steg för steg.

Hur den onda cirkeln stärks:

På kort sikt minskar alltså ritualerna ångesten, men på lång sikt leder de till en allt värre spiral där ritualerna inte längre mildrar ångesten tillräckligt. Eftersom ingen ritual kan hålla ångesten borta tillräckligt länge, måste ritualen upprepas gång på gång. Detta skapar tvångssyndromets onda cirkel.

Se en erfarenhetsexpert beskriva vilken direkt nytta ritualerna hade och vilka negativa konsekvenser de slutligen ledde till. (Videon på finska)

 Behandlingen av tvångssyndrom

​Från det att man utvecklar tvångssyndrom till att man söker vård tar det i genomsnitt 7–10 år. Detta är ett stort problem eftersom tvångssyndrom orsakar stor ångest och påverkar livet negativt på många plan. Dessutom finns det effektiv behandling mot tvångssyndrom, som det finns skäl att inleda så tidigt som möjligt. En anledning till att man dröjer med att söka vård är skammen över symtomen.

Fri från skammen över tvångssyndrom

Tvångssyndrom är ofta förenat med kraftiga skamkänslor. För tillfrisknandet är det viktigt att man frigör sig från dessa känslor, eftersom skammen ökar ångesten som är förknippad med tvångssyndromet och därigenom förvärras symtomen. Ångesten ökar också stressen, som i sin tur stärker symtomen och gör det svårare att söka vård och lära sig egenvårdsmetoder. Det är mycket plågsamt att leva med skammen, och därför vore det bra att bli fri från den även för att höja livskvaliteten.

Även om skamkänslor är vanliga hos personer som lider av tvångssyndrom har de ingen verklig grund. Det finns ingen anledning att skämmas över sitt tvångssyndrom. Om du känner skam över dina symtom kan det vara nyttigt för dig att ta till dig följande information.

Tvångssyndrom är inte viljestyrda

En person som lider av tvångssyndrom har ofta skamkänslor och är frustrerad över att inte få kontroll över sina symtom även om personen är medveten om att de är meningslösa. Det är viktigt att veta att kontrollen över tvångssyndrom inte är direkt viljestyrd. Alla som lider av tvångssyndrom skulle säkert sluta med sitt beteende om de bara kunde. Det går inte att få tvångssyndrom att upphöra med ren beslutsamhet och viljestyrka; för att symtomen ska minska krävs stegvis framskridande träning. Sådan träning har du påbörjat nu genom att läsa detta egenvårdsprogram.

Tvångstankarnas innehåll motsvarar inte personens värderingar

Tvångstankarna kan vara mycket motbjudande och störande till sitt innehåll. En kärleksfull, god mor kan tänka på att knivhugga sitt barn och den som lever i ett lyckligt parförhållande kan drabbas av motbjudande och även våldsamma sexuella inre bilder, som han eller hon aldrig skulle vilja förverkliga. Sådana tvångstankar kan vara mycket ångestframkallande, men de är helt ofarliga. Personer som lider av tvångssyndrom realiserar i praktiken aldrig gärningar som de är rädda för. Dessa tankar återspeglar inte heller till exempel någon dold önskan och motsvarar inte personens värderingar i övrigt. Tvärtom handlar de om sådant som personen anser vara mycket motbjudande. Personer som har denna typ av tvångssyndrom är inte elaka eller våldsamma till sina natur, utan ofta mycket snälla och samvetsgranna. Sexuella och våldsamma tvångstankar är en del av tvångssyndromet, inte personens personlighet.

Du är inte ensam

Tvångssyndrom kan kännas onödiga och fåniga. Du kanske funderar över varför du egentligen har sådana här absurda inre bilder och ritualer. Eftersom den närmaste kretsen inte nödvändigtvis förstår symtomen kan det ibland kännas som att ingen annan har tvångsmässiga tankar och beteenden. Du är dock inte ensam om dina tankar. Uppskattningsvis 2–3 procent av den vuxna befolkningen lider av tvångssyndrom och störningen förekommer i alla delar av världen. Det finns alltså inget oerhört egendomligt eller galet med symtomen – förvånansvärt många har liknande symtom.

Tidigare ansågs tvångssyndrom vara ett sällsynt och svårbehandlat problem. Denna uppfattning har dock ändrats. Både medicinering och kognitiv beteendeterapi har visat sig vara effektiva i behandlingen av tvångssyndrom.

När man behandlar tvångssyndrom strävar man inte nödvändigtvis efter att patienten ska bli helt symtomfri. Däremot är målet att minska symtomen så mycket som möjligt och att eliminera lidandet som de orsakar och deras negativa konsekvenser för det övriga livet. Behandlingen omfattar två centrala mål:

1) Acceptans av tvångstankarna

När man accepterar sina tankar skapar de mindre ångest och därmed minskar behovet av att utföra tvångshandlingar. Även själva tvångstankarna minskar så småningom när man inte försöker tränga undan dem.

2) Frigörelse från tvångshandlingarna

På lång sikt kontrolleras tvångshandlingar inte av ångest. Målet är att man ska lära sig att det inte skapar orimlig ångest eller automatiskt leder till att det man är rädd för inträffar, bara för att man låter bli att utföra tvångshandlingarna.

Även om läkemedel inte får tvångssyndromet att försvinna, kan de lindra symtomen avsevärt. Vid läkemedelsbehandling använder man främst SSRI-mediciner, som även används vid behandling av depression, samt klomipramin. Det är också möjligt att använda många andra typer av psykofarmaka eller kombinera flera olika typer. Läkemedelsbehandling börjar vanligtvis verka inom 10–12 veckor och man fortsätter med den som underhållsbehandling i åtminstone ett år tills symtomen har lindrats.

Kognitiv beteendeterapi utgår från att vårt beteende, våra tankar och våra känslor är sammankopplade. Till exempel menar man att man kan påverka sina känslor genom att ändra sitt beteende. Inom kognitiv beteendeterapi försöker man ändra de beteende- och tankemönster som upprätthåller tvångssyndromet och därigenom lindra symtomen. Detta egenvårdsprogram baseras på metoderna inom kognitiv beteendeterapi.

Med kognitiv beteendeterapi försöker man bryta tvångssyndromets onda cirkel genom att bemöta ångesten i stället för att undvika den och utföra ritualer. Detta sker med hjälp av exponeringsövningar som trappas upp gradvis. När man övar på exponering får man till exempel successivt minska antalet gånger som man kontrollerar spisen och lära sig att stå ut med ångesten som uppstår när kontrollen uteblir. Så småningom minskar ångesten som är relaterad till tanken som fått särskild betydelse och man lär sig att bemöta den utan att ta till ritualer. Steg för steg ersätter man sitt undvikande beteende med mer effektiva sätt att bemöta ångesten och lär sig samtidigt att man överlever ångestkänslorna utan ritualer.

Tvångssyndromets onda cirkel kan brytas genom att man bemöter ångesten utan att ta till ritualer:

Tvångssyndrom kan även behandlas med internetterapi, som baseras på metoderna inom kognitiv beteendeterapi. Internetterapi remitteras av en läkare.

Internetterapi för tvångssyndrom (Enbart på finska)

Se hälsningen från en erfarenhetsexpert till andra som upplever tvångssyndrom. (Videon på finska)