Egenvårdsprogram
Hur påverkar symtomen personerna i din närhet?
- Har du försäkrat barnet om att händerna är rena?
- Har du tvättat eller kontrollerat saker överdrivet mycket på barnets begäran?
- Har du rört vid offentliga dörrhandtag så att barnet inte behöver göra det?
- Har du undvikit att prata om ämnen som kan utlösa barnets tvångstanke eller tvångshandling?
- Har du ändrat dina fritidsvanor eller anpassat din arbetstid på grund av barnets tvångssymtom?
Ovanstående frågor är vanliga exempel på hur barnets tvångssymtom belastar hela familjen.
Hur kan en närstående stötta barnets återhämtning?
Det första steget är att känna igen sitt eget beteende som anpassat sig till tvångssymtomen. Bara att högt fundera över sitt eget agerande kan stanna upp situationen för en stund. Då kan ni fundera över varför du handlar som du gör.
Att prata om symtomen
Det är viktigt att prata öppet om tvångssymtomen med barnet och hela familjen. Att prata om symtomen är ofta mycket svårt för barnet. Att tala om dem kan i sig vara en exponeringsuppgift.
Din uppgift är bara att lyssna på barnets berättelse. Försök inte försäkra hen att rädslorna inte kommer att inträffa eller bedöma hur sannolikt det är att de sker. Att sätta ord på känslor, till exempel ”det låter väldigt skrämmande”, kan hjälpa barnet att känna igen känslorna som hänger ihop med symtomen.
I delen Verktyg får du lära dig mer om hur du kan bemöta barnets tvångssymtom utan att bli en del av den onda cirkel som upprätthåller dem.
Förälderns egna känslor
Barnets tvångssymtom kan väcka många slags oro och ångest även hos föräldern. Också detta är förståeligt. Det är lättare att stöda barnet när du först känner igen och bearbetar din egen oro.
Förälderns välbefinnande är grunden för att barnets symtom ska kunna lindras. Därför är det viktigt att ta hand om sin egen ork och sina resurser.
När man övervinner utmaningar är det viktigt att rikta sinnet mot nuet och framtiden. Hopp och tilltro till förändring för en framåt.
Kom ihåg
- Tvångssymtomet kan ofta sprida sig till att belasta hela familjen.
- Har du anpassat ditt eget beteende till barnets tvångssymtom? Hur skulle du agera utan barnets tvångssymtom?
- Att försäkra, svara på försäkran och stödja undvikande stärker tvångssymtomen.
Minneslista för närstående
Den första delen i detta egenvårdsprogram, ”Vad handlar tvångssymtom om?”, fungerar som ett informationspaket också för andra närstående som är i kontakt med ert barn och er familj.
Du kan dessutom skriva ut minneslistan nedan till dem. Den hjälper dem att förstå situationen bättre och att agera på ett sätt som ger barnet de bästa möjligheterna att återhämta sig. Minneslistan kan till exempel ges till en lärare eller mor- och farföräldrar.
Övning: Minneslista för närstående
Den här minneslistan är avsedd för närstående att läsa.
Varför?
Den närstående får grundläggande information om tvångssymtom samt tips på hur hen kan hjälpa och stötta barnet.
Hur?
Skicka eller skriv ut listan till exempel till mor- och farföräldrar.
Hur kan jag hjälpa min närstående?
Tvångssymtom berör inte bara den som insjuknat utan också personerna i hens omgivning. Det kan vara sorgligt, ångestfyllt och till och med frustrerande att se på när ett barn fastnar i sina symtom och uppenbart lider av dem.
Det är viktigt att vara medveten om att hjälp med undvikande, att ge försäkringar eller att svara på kontrollfrågor göder tvångssymtomen.
För behandling av tvångssymtom används metoder från kognitiv beteendeterapi. Med hjälp av vården lär sig barnet att möta sina tvångstankar och de känslor som hör ihop med dem utan att ta till olika tvångshandlingar (till exempel överdrivet tvättande eller kontrollerande).
Genom att förebygga tvångshandlingar lindras också den ångest som tvångstankarna orsakar gradvis. Ångesten som är kopplad till tvångstankar är verklig och stark. Därför är det viktigt att barnet möter ångesten i en takt som hen själv bestämmer.
Vad är viktigt att veta om tvångssymtom?
Den första delen av egenvården, som berättar vad tvångssymtom innebär, innehåller mycket nyttig information. Att läsa den kan hjälpa dig att förstå barnets situation bättre. Du hittar egenvården genom att söka på nätet efter ”egenvård för barns tvångssymtom”.
Nedan följer några av de viktigaste sakerna som är bra för dig att känna till om tvångssymtomens natur.
- Ångesten som hör ihop med tvångssymtom är en verklig känsla, även om det kan vara svårt för en utomstående att förstå den.
- Den som lider av tvångssymtom kan inte reglera hur starkt symtomen tränger sig på, och hen kan inte sluta med en viss tvångshandling bara genom att bestämma sig för det.
- Tvångssymtom är ingens fel, och det handlar inte om brist på viljestyrka. Symtomen utvecklas om de utvecklas.
- Tvångssymtom verkar ofta vara ologiska för en utomstående. Även den som lider av symtomen kan inse att de är ologiska, men det räcker inte i sig för att bli av med dem.
- En människa är inte sina tvångssymtom. Hen är sig själv även om symtomen påverkar hens beteende.
- Stress förvärrar symtomen. Ibland måste man bedöma längden på skoldagen eller andra sätt att minska belastningen för att stötta orken i skolan.
- Även om tvångssymtom inte är viljestyrda kan man påverka dem betydligt genom aktivt arbete.
- Uppmuntra och stötta barnet. Uppmärksamma framgångar även om de verkar små. Barnet har arbetat för dem mer än du kan ana.
- Låt barnet gå framåt med övningarna i en takt som passar hen själv. Skynda inte på hen. Du kan ändå uppmuntra hen att göra övningarna regelbundet.
- Arbetet med att lindra tvångssymtom är krävande. Under vården kan barnet till exempel vara mer irriterat än vanligt. Försök vara förstående i sådana situationer.
Hur ska man agera under exponeringsträningen?
Under exponeringsträningen försöker barnet sannolikt försäkra sig självt om att inget farligt kommer att hända. Du kan också själv känna ett behov av att ge försäkringar. Att ge försäkringar är dock en form av undvikande av ångest. Ge inga försäkringar under exponeringsträningen eller senare heller.
Försäkringar som är förbjudna under exponering är till exempel: ”Det är ingen fara. Du har inte skadat/kommer inte att skada någon.”, ”Det är inte farligt.” och ”Inget dåligt kommer att hända.”.
I stället ska du bara säga: ”Jag kan inte veta om något håller på att hända” eller ”Du håller nu på att lära dig att man måste ta sådana här risker i livet.”.
Detta kan låta märkligt, men genom att agera så här hjälper du barnet allra mest!