Egenvårdsprogram

Det är bra att tala öppet om tvångssymtom hemma, så att hemlighetsfullhet inte ökar symtomen och upprätthåller skam.

Att bli fri från skam

Tvångssymtom är ofta förknippade med skamkänslor. Ofta vet man då man tänker förnuftigt att det man fruktar sannolikt inte kommer att inträffa, men trots det utför man ritualer. När man inte kan kontrollera sina tvångssymtom med viljestyrka eller logik kan det kännas skamligt att utföra ritualerna.

Ibland kan skammen ta sig uttryck i att man inte vill söka vård eller göra övningar för att bli fri från symtomen. När man identifierar skamkänslan och inser att det inte finns något skamligt i de egna symtomen, förbättras också livskvaliteten.

Var och en som lider av tvångssymtom skulle säkert ge upp sina symtom om hen bara kunde. Tvångssymtom kan inte upphöra enbart genom beslutsamhet och viljestyrka. Att minska symtomen kräver träning.

Ni påbörjar nu denna träning genom att läsa detta egenvårdsprogram.

Innehållet i tvångstankar motsvarar inte de egna värderingarna

Tvångstankar kan till sitt innehåll vara mycket motbjudande och störande. De kan orsaka stark ångest. Trots det är de helt ofarliga.

Personer som lider av tvångssymtom genomför i praktiken nästan aldrig de handlingar de fruktar. Dessa tankar speglar inte heller till exempel dolda önskningar eller personens värderingar. Tvärtom handlar de ofta om teman som personen upplever som särskilt motbjudande.

Personer som lider av sådana tvångssymtom är inte till sin natur onda eller våldsamma, utan ofta mycket snälla och samvetsgranna. Sexuella och våldsamma tvångstankar är en del av tvångssymtomens spektrum, inte av personens personlighet.

Är tvångssymtom ovanliga?

Tvångssymtom kan kännas onödiga och dumma. Barnet kan undra varför hen har sådana här orimliga föreställningar och ritualer. Eftersom omgivningen inte nödvändigtvis förstår symtomen kan det ibland kännas som om ingen annan tänker och agerar på ett tvångsmässigt sätt.

Man uppskattar att 1–3 % av barn och unga lider av tvångssyndrom, och tillståndet förekommer över hela världen. Det finns alltså inget särskilt märkligt eller ”galet” med symtomen, utan förvånansvärt många andra upplever liknande symtom.