Egenvårdsprogram

Förälderns egen världsbild kan vara färgad av en negativ ton. Hen kan ha en vana att reagera på saker på ett nedlåtande eller avvisande sätt. Hen kan lätt uttrycka sig negativt. Då kan föräldern omedvetet överföra negativa tankemönster till barnet.

Föräldern kan försöka undvika besvikelser och misslyckanden genom att inta en nedlåtande attityd. Bakom det kan finnas en tanke om att ifall man sätter målen och förväntningarna lågt, blir man inte besviken.

Föräldern kan tro att hen på detta sätt förbereder barnet på att klara besvikelser. Men då går hen miste om möjligheten att förse barnet med självförtroende och uthållighet.

När barnet lider av depressionssymtom kan föräldern också omedvetet tappa sin uppmuntrande hållning och sin tilltro till barnets förmåga att klara sig.

Negativitet kan skapa en självförstärkande cirkel mellan barnet och föräldern eller en interaktionsstil som präglar hela familjen.

Om barnet är orkeslöst och passivt eller har en negativ inställning till saker vars svårighetsgrad föräldern har svårt att förstå, kan tålamodet sättas på prov.

Det är vanligt att föräldern uppfattar barnets orkeslöshet som ett medvetet motstånd. Det gör att föräldern lätt blir frustrerad och irriterad.

Det här kan leda till negativ interaktion med barnet. Då kan föräldern börja ställa orimliga krav eller införa konsekvenser för barnet. Det kan få barnet att motsätta sig föräldern. Ofta fördjupas konflikten i stället för att lösas.

Upprepade konfliktsituationer förstärker också barnets negativa självbild. Tankar som ”jag duger inte till något”, ”jag får alltid dålig respons”, ”inte ens det här klarar jag” blir starkare.

Det kan vara svårt att få grepp om ett nedstämt barns tankar och åsikter. Barnet drar sig undan i samspelet, är passivt och har nedsatt initiativförmåga.

En välmenande förälder kan omedvetet börja göra saker i barnets ställe för att lindra barnets mående och få vardagen att fungera smidigare.

I sådana situationer kan föräldern göra felaktiga antaganden eller fatta beslut åt barnet. Samtidigt riskerar barnets upplevelser, känslor och tankar att bli förbisedda.

Barnet kan då få en känsla av att hens upplevelser inte är viktiga eller att föräldern inte förstår hen. Det kan leda till ytterligare tillbakadragande från samspel och minska viljan att dela egna erfarenheter.

När föräldern agerar i barnets ställe ökar barnets passivitet ytterligare. Barnets upplevelse av sig själv som oförmögen kan förstärkas, och barnet går miste om erfarenheter av att lyckas genom eget handlande.