Skip to main content

Egenvårdsprogram

8. Karta över modet att tala 

Det är viktigt att lära sig att identifiera de platser och personer som gör det lättare för barnet att ha tillräckligt med mod för att tala. Dessa områden där barnet är modigt bör göras konkret synliga.

Rita en konkret karta över barnets vardagsliv. Lägg till de platser där det går bra att tala. På samma karta anges också de personer som barnet kan tala med. 

Kartan ändras när modet att tala ökar. Detta hjälper er att se en förändring, och det kan öka motivationen att öva. 

En konkret karta hjälper till att få en uppfattning om områdena med mod att tala

Nya situationer och personer läggs till på kartan när modet att tala utvecklas. Det är lätt att märka att barnet blir modigare när kartan förändras med nya platser och människor.  

Övning: Skapa och använd kartan för modet att tala

Mål 

Med hjälp av kartan kan ni få en helhetsbild av på vilka platser och med vem barnet talar. 

Kartan hjälper er att hitta nya platser att öva på och personer att öva med. Kartan hjälper också till att följa upp effekterna av övningarna. 

Anvisning 

  1. Rita eller pyssla en karta över modet att tala på papper eller digitalt tillsammans med ditt barn.
    Platser och personer som hör till barnets vardag markeras på kartan. Ni kan använda färger på kartan för att förbättra uppfattningen. Till exempel trafikljusens färger lämpar sig för detta. 

    - Gröna platser och personer = talet är flytande och avslappnat  
    - Gula platser och personer = talet är knappare eller barnet yttrar endast ett ord 

    Poängen med kartan är att fokusera på hur modigt barnet är. Platser eller personer där talet är helt låst markeras inte på kartan. 
     
  2. Fundera först på de platser där talet flyter antingen avslappnat eller någorlunda.
    Rita dessa platser på kartan. Markera platserna med antingen gult eller grönt, beroende på hur mycket ångest barnet tycker att platsen i fråga medför på en allmän nivå. 
     
  3. Lägg sedan till personer på platserna.
    Använd färgkodning för att markera hur barnet uppfattar att det är att tala med varje person. Samma person kan förekomma på mer än ett ställe, antingen i samma färg eller i en annan färg. Till exempel kan en kompis vara grön när hen besöker barnets hem, gul i en hobby och ännu inte markerad i skolan.
     
  4. Uppdatera kartan vartefter modet ökar.
    Lägg till nya gula och gröna platser och personer. Ändra färgerna från gult till grönt vartefter utveckling sker.